Bibeln gäller

Hittade just ett YouTube klipp med biskop Bertil som sänts i tv efter hans död. Vissa inslag är gamla om man kan dra lite på mun över att man ser att det inte direkt var igår… Men en sak, det sista biskop Bertil sa stämmer oavsett: ”Bibeln gäller i alla sammanhang.” Det var det han stod för, inte bara i en fråga utan i alla.
Än en gång är jag tacksam för att ha levt i sammanhang där jag har fått höra och se så mycket av ett sådant genuint föredöme som biskop Bertil, säga vad man vill i ämbetsfrågan, men vilken fantastisk människa!

Blev just så glad!

Sitter här vid datorn och efter att jag uppdaterat MissionAdventures.se med nyheten om att ett hus som tillhör YWAM i St Petersburg brunnit ner i helgen så letade jag efter något uppmuntrande innan jag gick och la mig.

Knatade då in på bloggen Vardagstro som skrivs av prästen Liselotte Malmqvist. Hon skriver ofta kloka och uppmuntrande tankar. Så även idag. Bland det jag inte läst sen sist fanns flera citat av hennes underbara barn – läs gärna vad de sa under gudstjänsten i söndags!

När jag sedan var på väg upp sneglade jag på blogrollen på högersidan, och hittade till min stora förvåning och glädje att hon läser min blogg också! Då blev jag jätteglad! Tack Liselotte!

Jag insåg också att jag behöver uppdatera denna blogg lite oftare, det har blivit mer personligt på senaste…

Allt gott i adventsnatten!

Svenska hjältar

Har spenderat kvällen framför tv:n – en ovanlighet för att vara mig nu mera, i alla fall en vardagskväll.

Men anledningen till att jag blev kvar var att jag blev så berörd av galan för Svenska hjältar som TV4 hade ikväll.

Så bra!

Så bra att uppmärksamma det som är got i vårt samhälle och inte bara det som går fel! Som 10 åringen Liv som tog kontakt med Friends och på så sätt fick slut på mobbingen på sin skola, eller Hussein som räddade 7åringen som klättrade ut och föll från 7e våningen, eller Anna som hjälper papperslösa kvinnor få mödravård,och annan vård, eller Moussa som hjälper barn att få struktur i sina liv så att de har chans att klara skolan – med hjälp av basket, eller Sam och Stina som i 58 år hjälpt ensamma och hemlösa in i en gemenskap i Stockholm. Så fina människor! Satt och grät nästan varje gång – så bra att vi fick höra om dessa människor och allt vad de betytt – så att vi kan bli mer lika dem!

Tack Gud för att Du har skapat oss alla och för att vi får se olika sidor av Din godhet i varandra och få goda förebilder!
I Jesu namn. Amen.

I vår konstiga värld

För att förhöja adventsstämningen här på kontoret slog jag på youtube för att spela lite julmusik. Hittade då denna bild.

Hur förvirrad får egentligen vår värld bli?

En ”Josef” som är en tomte klädd i blått och en ”Maria” som ser ut att vara ännu yngre än de 14 som man brukar gissa att hon var. + att hon beskrivs som en ängel, och ett ”Jesusbarn” som mest ligger och är sött, i och för sig i centrum av bilden, men ändå utan den strålglans som han brukar porträtteras med.

Visst, det är bara en söt bild kanske några säger, men om man sätter ett barn i en krubba i hop med jul så borde det ju vara Jesus, eller??!

Jesus föddes i ett stall, eller en grotta. Maria och josef var enkla människor, och varken tomtar eller änglar. De vr vanliga människor och det valde Jesus att också bli för att vi skall kunna förstå att Han – Gud – gör allt för att vi skall kunna välja att leva ett liv i evighet med Honom. det enda Han inte gör är att gå emot vår vilja. vi har alltid friheten att välja, i stort och smått!

Vi kan välja att ta emot Jesus, Han som valde att födas och läggas i en krubba. Men väljer vi Honom så skall vi berätta om Honom som den Han säger att Han är, inte vår version av Honom!

Jag var där – rapport från "Kärlekens mässa"

Tyvärr kan jag inte ge en fullständig rapport för jag kom 8 minuter sent för jag satt och läste artikeln i Dagen (!)

Bakgrunden till mässan, som jag har hört den, var att kontraktsprosten i Stora Tuna kontrakt ville att alla församlingar i kontraktet skulle ha en förbönsgudstjänst i samband med kyrkomötets beslut om samkönade äktenskap. Säters församling och Susanne Håkansson var från början de enda som tackade ja. Flera präster från grannförsamlingarna anslöt sig senare. Det sas från början att det skulle vara en Regnbågsmässa. Varför namnet ändrades vet jag inte.

Temat för mässan var Kärleken, mycket utifrån 1Kor13, och mottot var: ”Överallt där kärlek sker, där sker någonting heligt.”

Det går ju att förstå det resonemanget på ett sätt. Gud är kärlek och Gud är helig, då måste ju kärleken vara helig.

Gud=kärlek+helighet
=kärlek=helighet

Och på ett sätt är det ju sant! Gud är helig och kärlek. Men det skulle ju i så fall vara lika sant att den människa som älskar är Gud, eller?
Ett annat problem med denna teologiska ekvation att i detta sammanhang, när det uppenbarligen inte bara handlar om plationisk kärlek, är att det handlar allt för nära grekisk tempelprostitution. Där man hade sex för att komma närmare det gudomliga, blidka gudar/gudinnor. Kanske blev denna tanke påhejad av Säters kyrkas grekiskinspirerade arkitektur, men mina tankar gick direkt till Artemistemplet i Efesos.

Susanne inledde sin predikan med en stor och uppmuntrande sanning: frågan om samkönade äktenskap handlar inte om människans värde; Vi, alla människor, har vårt lika värde för att vi är skapade av Gud!

Hon avslutade sin predikan med att säga att vi var samlade för att be för kyrkomötets ledamöter och för beslutet som ligger framför. Men jag hörde inte att någon gjorde det högt, och det stod inget om det i agendan, som annars hade skrivit ut alla böner (en fin agenda!). Det kanske var det folk bad för själva vid ljuständningen.

Min första reaktion efter mässan var: ”Intressant teologi!”
Det här handlar egentligen inte så mycket om äktenskapet, utan mer om hur vi ser på Gud och oss själva i ett större perspektiv. Äktenskapsfrågan är bara toppen av isberget. Men det kommer jag behöva mer tid att tänka över, innan jag publicerar mina tankar här.

Allt gott till er alla!

Förlåtelse

Förlåtelse var det en talare som talade om igår.

Jag blev väldigt ”provocerad”. Inser hur viktigt det är, för min skull, för Guds skull och för människor runt omkring mig. Inte bara de som behöver min förlåtelse, utan även andra som behöver se att det går att leva i förlåtelse, att vi kristna kan leva i förlåtelse.

Vad hände i Uppsala?

Jag tillhör dem som blev ärligt glad när Anders Vejryd valdes till ärkebiskop i Sverige.

Detta grundades på hans internationella engagemang och att jag av egen erfarenhet vet att han är en trevlig person, en ”people person” som man säger på engelska. En sån som verkar ha ett genuint intresse för varje människa han möter.

Jag visste också, av egen erfarenhet, att han var något kylig gentemot det karismatiska i vår kyrka och att han ansåg att min tro var något naiv. Det jag kan vara ödmjuk nog att erkänna, dock med vissa reservationer om vad i min tro han anser vara naivt (om det handlar om vad Gud är kapabel att göra eller inte).

Jag visste inte vart han stod i alla teologiska frågor, men jag såg hur han arbetade i stiftet och förstod det som om han var bra på att respektera och kompromissa på ett sånt sätt att ingen blev trampad på.

Frågan är vad som händer nu?
Helt plötsligt skall äktenskapsfrågan drivas igenom så snart som möjligt (trots oenig läronämnd). Det är väldigt konsitgt, även i demokratisk synvinkel, hade det inte varit bättre att sjuta upp det ett år och låta medlemmarna bestämma vad de tycker genom utslaget av årets val? Det hade antagligen höjt röstdeltagandet. Nu var det ju ännu mindre anledning att rösta – beslutet är ju så gott som taget.

Men frågan är ju varför detta kommer så snabbt? Enda förklaringen är ju att lobbyister för samkönade äktenskap har omgett ärkebiskoppen för att påverka honom. Vilket är logiskt om man vill få till en förändring. ”Man blir som man umgås” är ju ett ordspråk som finns i många både sakrala och profana versioner.
Men jag tror att det kan finnas fler förklaringar, även om jag kan vara ute på lite djupt vatten eftersom jag inte vet exakt vilka kretsar ärkebiskop Anders rör sig i, så här får jag försöka se på min bild av kyrkans liberalare delar i allmänhet. Hoppas att jag lyckas förklara mig.

På senare tid har jag lärt känna någon som nyligen lämnat en sekt. Det gör att jag har tänkt en del på det här med sekteristiska tendenser. En tanke som slått mig i det är det val som Svenska kyrkan nu gör, om hon beslutar sig för att förätta samkönade äktenskap, är att avskilja sig från större delen av kristenheten på ett näsan formellt sätt. Men frågan är om det inte redan skett tidigare?

Eller, jag har ju aldrig sett många av dem som kallar sig liberala på ekumeniska samlingar, inte ens på Jesusmanifestationen som skulle vara för hela Sveriges kristenhet ville de vara med?! Det gör mig så ont!
Det har funnits en separation mellan liberala delar av Svenska kyrkan, inte hela, och resten av kristenheten, både nationellt och internationellt. Man har valt att inte mötas, inte i stora skaror i alla fall.

Att avskärma sig på detta vis gör ju att man bara hör sina egna åsikter, från olika munnar, och gräver sig djupare och djupare bort ifrån resten av kyrkan, som står hyfsat mycket på samma plats som hon alltid varit.

För att återgå till huvudargumentet för samkönade äktenskap: Självklart är kärleken det viktigaste! Men inte bara kärleken från Gud, utan även kärleken till Gud.

 

Stefan Gustavsson skriver så bra angående att kristendomen inte handlar om pionjärarbete (att bryta mark) som ärkebiskopen nu talar om utan att följa Jesu fotspår, Han som sa ”Följ mig!”:  

”Man bryter inte ny mark; man har bara valt att följa nya röster.

Att vara kyrka betyder att tillhöra vår Herre (Kyriakos!)

Liberalism i kyrkan

Ett samtal idag blev värt att skrivas ner:

M: Tycker du det finns präster i sv kyrkan som är för liberala?

Carleb: Ja. det finns.

M: På vilket sätt tycker du det inte är bra?

Carleb: I viljan att dela med sig av Gud vattnas budskapet ut. Folk får något, men det leder inte alltid till Gud.

Homosexualitet

Det är en fråga jag brottats med förut, men aldrig på det här sättet. Under min tid i ”Festivalkyrkan” på Peace&Love i Borlänge kom denna fråga upp i varje seriöst samtal ”Men vad tycker du om homosexualitet då?”

Senast jag brottades med frågan var det ur synvinkeln: ”Hur kan jag säga att min killkompis inte får längta efter en grabb när jag gör det?” -mer ur ett rättviseperspektiv. Nu är det ur ett teologiskt perspektiv: ”Hur kan Gud vara god om Han inte tycker att man får älska och ha en relation med vem man vill?”
Självklart kan man älska, och älska är inte bara sex, men frågan är: Hur kan en trygg kärleksrelation vara fel?

I samtal hör jag mig själv säga de argument jag hört för; att homosexualitet då Bibleln skrevs var mer tempelprostitution och pedofili. Att Gud skulle vara emot det är självklart, detbehöver inte diskuteras. Vad säger Han då om trygga relationer mellan människor av samma kön som upplever kärlek och attraktion till varandra?

Är det en brustenhet som några säger, en del av arvsynden, som en mutation i samhället? Hur hänger det ihop?

Teoidice-problemet har blivit förvänt. Människors största fråga handlar inte om ondskan i omvärlden utan om sig själv eller sina nära. ”Me-we-kulturen”.
På ett sätt är det underbart att människor bryr sig om sina medmänniskor!!! Men, det blir så tragiskt när det kommer i vägen för människor att lära känna Gud.

Min summering just nu blir att jag ändå får stå på det Guds ord säger, men jag kommer fortsätta prata med Gud om det, för att verkligen förstå vad Han menar!

Reagera på synd

Läs

Mark 9:42-50

Reflektera

En bibeltext som jag ofta stutsat på är när det står om att vi ska hugga av händer och fötter, och riva ut ögon om de får oss att göra något som är fel (Markusevangeliet 9:42-50).

Vi kan väl fundera lite på det här:
Hugga av händer och fötter? Första bilden blir ju väldigt blodig. Det är så väldigt drastiskt! Vad kan Jesus mena med det där egentligen? Han måste ju mena vårt bästa, och självklart menar Han inte detta i bokstavlig mening – att vi ska hugga av oss handen för att vi slagit någon eller tagit något eller gjort något annat dumt! Det får vi aldrig tro. Men Han vill att vi skall göra något drastiskt åt det som är fel och inte bara undvika problemet och låtsas som ingenting. Det löser igna problem utan tar oss bara djupare ner i synden för det gör att vi skapar massa lögner och annat dumt för att dölja det vi gör. Dessa lögner bygger upp murar runt omkring oss. Det är inge bra!

Därför måste vi reagera när vi ser synd i våra liv, det kan vara svårt, men ett måste för att vi och andra människor runt omkring oss ska må bra. Synd påverkar alltid andra människor, på olika sätt. Jag har själv märkt att jag t.ex. inte mår bra av att kolla för mycket på romantiska komediserier (rom-com), då tänker jag jättemycket på det här med relationer och tycker synd om mig själv. Det ärar inte Gud att jag sitter och tycker synd ocm mig själv och därför är det synd. Så att inte titta på rom-com är ett sätt för mig att reagera mot synd, även om det självklart finns många bra att göra det.

 

Reagera

Fråga Gud vad Han vill att du ska ”hugga av” i ditt liv.

Gör upp en plan för hur du ska göra det.

Om du vill, skriv en lapp och ge det till en kompis, för att någon annan ska veta om det och kan hjälpa dig.

 

Be

Be att Gud ger dig kraft att ta dessa steg, att reagera på allvar mot sånt som är fel i ditt liv.