Partipolitik i Svenska kyrkan…

… är något jag inte tycker om.

Om jag förstår det eller inte är en annan fråga. Jag kanske kan tillstå att jag skulle vilja inte förstå det… = jag önskar att jag inte förstod det. Varför, jo för att det enda vettiga svaret är maktlystnad. I sin krönika ”Politikerna måste lämna Gud i fred” drar Johannes Forssberg samma slutsats.
Min erfarenhet av kyrkopolitik i stiftsfullmäktige och kyrkomöte bekräftar detta. Allt beslutas i slutna rum med S och C. De är också de enda riksdagpartier, tillsammans med Sverigedemokraterna, som rätt av engagerar sig i kyrkopolitiken, De verkar tycka att ett vinnande koncept är det säkraste kortet. Alla andra har de senaste åren gått över till FISK, MISK, VISK, KR och Borgerligt alternativ. Namnfrågan är ju definitivt inte den viktigaste, men det är en lite intressant ”fegisförändring” som dessa grupper gjort, att ändra lite grann, men inte så mycket att individerna mister sin makt…

Det finns många kompetenta och trevliga ledamöter från de partipolitiska nomineringsgrupperna (som ”partierna” kallas i kyrkopolitiken), don’t get me wrong! Men hela grejen med att människor inom KYRKAN har makt utifrån sina partipolitiska grupperingar. Det är konstigt och fel!

Jag ser gärna en representativ demokrati, liknande den vi har nu, men utan partipolitiska beteckningar eller undertoner, i Svenska kyrkan. Sammanhang där Frimodig kyrka, POSK och ÖKA, och kanske fler, får samtala om vilken kyrka vi vill ha och hur den ska ledas. Då skulle kyrkan verkligen vara fri från staten!

Allt gott!

Vad är Svenska kyrkan?

Vad är Svenska kyrkan? Det finns en definition som evangelisk-luthersk kyrka, Sveriges största trossamfund etc… Men vad är hon för människor?
Jag har några förslag:

  • En plats/ett sammanhang att tillsammans tillbe den treenige Guden.
  • En plats att sörja och glädjas tillsammans.
  • Ett sammanhang där jag kan känna mig hemma och vara mig själv.
  • Någonstans där jag som konfirmand får bolla tankar om identitet med ledare och jämnåriga.
  • En plats där jag som förälder kan lämna mitt barn och kan lita på att de har det bra och lär sig bra saker.
  • Ett sammanhang där jag kan samtala om livsfrågor och lära mig mer om Gud genom Bibeln och människors erfarenheter.

Vad är Svenska kyrkan för dig?

Till präster och pastorer:

Jag tror att ert viktigaste missionsfält, efter familjen, är era medarbetare, anställda och förtroendevalda/äldstekår/styrelsemedlemmar. Deras lärjungaskap formar dig och hela församlingen. Satsa på dem så smittar deras lärjungaskap av sig och församlingen växer!

Kvalitetssäkring av samtalet

Genom mitt engagemang i Frimodig kyrka har jag lärt känna Dag Sandahl. Det är en intressant resa! Från ett känt namn när man växte upp, via konfirmandmaterial till press, runda bordssamtal och måltidsgemenskap har jag fått ta del både av hans kunskap, vasshet (och lite klumpighet) till ett pastoralt hjärta med stor omsorg om varje medmänniska.

Idag ser vi ännu en sida av Dag i hans blogginlägg:

När Publicistklubben vill öppna för alla debatter är det ”komplett vansinne”, får vi veta av Mattias Irving, Dagens Seglora (17/4) John Stuart Mill hör uppenbarligen inte till Irvings favoritlektyr, annars har Mill skrivit om just yttrandefriheten. Irving ser att journalister ”börjat abdikera från rollen som kvalitetssäkrare för det offentliga samtalet”. Så ser alltså Irving på sin roll. Kvalitetssäkrare för det offentliga samtalet! Är det bara jag som känner ett slags yrsel?

Jag håller med, yrsel var ett bra sätt att beskriva känslan som kom när man läste detta citat.

Journalister har en viktig roll att belysa saker i samhället från olika håll, från sitt eget utpräglade håll. det tycker jag är ok eftersom ingen människa någonsin kan prestera en helt objektiv bild av en situation. Men om de tror att deras uppgift är att ”kvalitetssäkra” samtalet så blir det ju jättekonstigt. Vilka blir de då? Gud?

Nej men alltså, jag tror på absolut sanning – att Gud har den och Är den – men att vi människor skulle tro att vi kan kontrollera samtalet i ett helt samhälle låter helt skrämmande!! Dags exempel om läraren som sänkte betyget på meningsmotståndare känns ju igen för de flesta av oss som gillar att debattera, men att det skulle finnas sådana önskningar personer av samhället i stort – det låter inte helt genomtänkt. Jag hoppas att det är så, och att friheten får bestå i detta land!

Efter att ha läst Mattias Irvings inlägg så inser jag att han efterlyser mer etik, att vi ska tänka på vilka som berörs av det som diskuteras. Det är ju självklart jätteviktigt. Hoppas att det hade gått att uttrycka på andra sätt än att säga att vissa saker inte bör debatteras.