Partipolitik i Svenska kyrkan…

… är något jag inte tycker om.

Om jag förstår det eller inte är en annan fråga. Jag kanske kan tillstå att jag skulle vilja inte förstå det… = jag önskar att jag inte förstod det. Varför, jo för att det enda vettiga svaret är maktlystnad. I sin krönika ”Politikerna måste lämna Gud i fred” drar Johannes Forssberg samma slutsats.
Min erfarenhet av kyrkopolitik i stiftsfullmäktige och kyrkomöte bekräftar detta. Allt beslutas i slutna rum med S och C. De är också de enda riksdagpartier, tillsammans med Sverigedemokraterna, som rätt av engagerar sig i kyrkopolitiken, De verkar tycka att ett vinnande koncept är det säkraste kortet. Alla andra har de senaste åren gått över till FISK, MISK, VISK, KR och Borgerligt alternativ. Namnfrågan är ju definitivt inte den viktigaste, men det är en lite intressant ”fegisförändring” som dessa grupper gjort, att ändra lite grann, men inte så mycket att individerna mister sin makt…

Det finns många kompetenta och trevliga ledamöter från de partipolitiska nomineringsgrupperna (som ”partierna” kallas i kyrkopolitiken), don’t get me wrong! Men hela grejen med att människor inom KYRKAN har makt utifrån sina partipolitiska grupperingar. Det är konstigt och fel!

Jag ser gärna en representativ demokrati, liknande den vi har nu, men utan partipolitiska beteckningar eller undertoner, i Svenska kyrkan. Sammanhang där Frimodig kyrka, POSK och ÖKA, och kanske fler, får samtala om vilken kyrka vi vill ha och hur den ska ledas. Då skulle kyrkan verkligen vara fri från staten!

Allt gott!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s