Vad är Svenska kyrkan?

Vad är Svenska kyrkan? Det finns en definition som evangelisk-luthersk kyrka, Sveriges största trossamfund etc… Men vad är hon för människor?
Jag har några förslag:

  • En plats/ett sammanhang att tillsammans tillbe den treenige Guden.
  • En plats att sörja och glädjas tillsammans.
  • Ett sammanhang där jag kan känna mig hemma och vara mig själv.
  • Någonstans där jag som konfirmand får bolla tankar om identitet med ledare och jämnåriga.
  • En plats där jag som förälder kan lämna mitt barn och kan lita på att de har det bra och lär sig bra saker.
  • Ett sammanhang där jag kan samtala om livsfrågor och lära mig mer om Gud genom Bibeln och människors erfarenheter.

Vad är Svenska kyrkan för dig?

Annonser

Rätt fasta

Jes 58:

5 Är det en sådan fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta,
en dag som behagar Herren?
6 Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige,
ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom,
vänd inte dina egna ryggen!
8 Då bryter gryningsljuset fram för dig,
och dina sår skall genast läkas.
Din rättfärdighet skall gå framför dig
och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
9 Då skall Herren svara när du kallar,
när du ropar säger han: ”Här är jag.”
Om du gör slut på allt förtryck hos dig,
hot och hån och förtal,
10 om du räcker ditt bröd åt den hungrige
och mättar den som lider nöd,
då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,
din natt bli strålande dag.
11 Herren skall alltid leda dig,
han mättar dig i ödemarken
och ger styrka åt benen i din kropp.
Du skall bli som en vattenrik trädgård,
en oas där vattnet aldrig sinar.
Detta är en riktig fastetext!
Det är Askonsdagens(dagens) Gammaltestamentliga text för denna årgång och den slog mig ordentligt igår. Den hänger så tydligt ihop med Joel 2:13:
Slit sönder era hjärtan, inte era kläder,
och vänd åter till Herren, er Gud.
Han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och rik på kärlek,
han ångrar det onda han hotat med.
Det är våra hjärtan Gud vill ha, inte vår religiositet och tomma handlingar. De är till ingen nytta om de inte görs i tillbedjan till den ende sanne Guden!
Det fetstilta får mig att tänka på de som stod ock kämpade på #blockad vid Migrationsverket i Kållered igår kväll. Och fegisarna på Västtrafik som stängde av en busshållplats på grund av deportationen. Nja, det är klart att det är förståeligt, men samtidigt har jag svårt för att de antagligen gjorde det på polisens inrådan/befallning, och i detta fall är det inte enkelt att se polisen som den bästa aktören i sammanhanget. Självklart gör de bara sitt jobb. Men ibland har de varit väldigt hårdförda mot fridfulla demonstranter, allt i onödan och allt till deras egna nackdel. Men det kan inte vara lätt att ha det jobbet heller. Antagligen måste de ikläda sig en hård roll för att kunna göra något så vansinnigt som att avvisa människor till Irak och andra ännu värre länder.
Det gör så ont i mig när jag tänker på det eftersom jag känt minst en som åkt med en sådan deportation (en av de första, innan blockaderna var så stora som nu). Broder Kamal räknade med att kunna överleva några dagar i Bagdad och planerade att fly igen när han kom fram. Det gör så ont att tänka på att någon ville denne fine äldre man något ont, och att han inte kunde få sluta sina dagar i frid i Sverige, utan all den oro och det lidande som deportationen orsakade.
Att jag sen har vänner som skulle kunna bli hämtade vilken dag som helst till en värre situation än Irak gör inte känslan bättre…
Därför är de som är med på #blockad hjältar i min värld!
Men det finns även annat att göra, hur kan jag  lossa orättfärdiga bojor, slita sönder okets rep, befria de förtryckta, krossa alla ok, dela mitt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, klä en naken när jag ser honom och inte vända de mina ryggen? Självklart genom att ekonomiskt stötta Amnesty, Not For Sale och andra organisationer som jobbar mot trafficking, biståndsorganisationer som ger mat till svältande på Afrikas horn osv. Vad kan jag göra mer, på nära håll? I ärlighetens namn ser jag inte så många nakna personer här i byn, utom vid badplatsen då, men då har de ju valt det frivilligt! Vad innebär det då i min vardag?
Jag får en tanke om att det innebär att se på alla med kärlek, se på alla lika som om de hade de finaste kläderna vi kunde tänka oss, och att vi också hade det, så att ingen behöver känna sig mindervärdig eller trampad på. Det tror jag skulle revolutionera vårt land, om vi alla såg på varandra med kärlek. Inte mesig kärlek, jag menar inte anarki, men kärlek och uppskattning för att det finns människor omkring oss som vi får möta och att vi får berikas av det mötet.
Det vore en gudfruktig fasta, en ny livsstil för de allra flesta av oss.

Helvetet Domsöndagen till ära

Domsöndag som det är kom helvetet upp vid kyrkkaffet. Det började med att jag sa att jag gillar Domsöndagen eftersom den sista domen talar om att det finns ett slut på ondskan. Gud kommer säga: Basta ya (nu räcker det)! Det ska bli slut på skiten, på ren svenska!

Då sa Kristin, prästen i byn något intressant jag aldrig tänkt på: “Om helvetet är människor som brinner och plågas i evighet så är det ju inte slut på ondskan.”

Det är en intressant tanke. Många kanske har tänkt mer på det här än mig, men det får mig att fundera på vad är då helvetet? Om det är som Kristin nämner, som ju skrivs om i Bibeln, en evig pina, så har jag svårt att inte hålla med Kristin – visst lidandet finns inte i himlen, men ändå i tillvaron.

En tanke som jag har om helvetet, och jag har verkligen inte funderat så mycket på denna fråga, är att: om inte Gud finns där så finns där inget liv. Om det inte finns liv så är det ju inte en tillvaro. Det blir ett intet.

Det kanske är en enkel lösning för att slippa tanken på evig pina, men samtidigt så gör det mig väldigt ont. I jämförelse med evigt liv så är det ju en gigantisk skillnad!!!

Mitt påstående om att helvetet är ett intet säger ju att de som säger att allt tar slut när man dör, har rätt, om de valt att inte leva med Gud.
Min älskade pappa är vad jag vet en av dem som tänker så.

Jag blir nästan deprimerad av tanken att det finns människor som inte vill leva så länge det bara är möjligt, även om det på ett sätt kostar allt att ge sitt liv till Kristus och ta till sig Hans erbjudande om evigt liv.

Herre,  hjälp oss att prata om domen och döden&livet på ett sätt som berör och som är förståeligt.
Hjälp oss att tala om nåd, och förlåtelse för allt. Absolut allt!
Hjälp oss att berätta med ord och handlingar att det aldrig är för sent så länge vi lever här på jorden.
Hjälp oss prata om himlen och helvetet utan att skrämmas.
I Jesu namn.
Amen.

Helig Ande

Vi ska ha Alpha dag om den Helige Ande i EFS Stora Skedvi på söndag. Därför valde jag att lyssna på en podcast där Maureen Menard talar om den Helige Ande (YWAM Lausanne Podcast).

Nånstans mitt i, det är långt ifrån hennes huvudpoäng, nämner hon att när den Helige Ande kom som tungor av eld på Pingstdagen så kom den över alla (Apg 2:1), inte bara över de 12 som jag fick lära mig i söndagsskolan (önskar att jag hade det fina vykortet nu). Det står att Alla var samlade, gången innan som beskriver vilka dessa Alla kan vara (Apg 1:13-15) så är det de tolv, kvinnorna och Jesu mor – sammanlagt 120 pers!

Men det innebär ju också att det inte bara var över de 12 som den Helige Ande visade sig tydligt över, utan alla 120, även kvinnor. Detta är på ett sätt verkligen inget förvånande. Profeten Joel hade förutsagt det fyra hundra år tidigare (Joel 2:28), men det är ändå stort, jämfört med den bild jag alltid förstått tidigare, inte bara i söndagsskolan… Vi får be om mer av det Joel förutsade, Guds Ande över Hans söner och döttrar!

Tahrir

Vi har hört det i medierna så många gånger de senaste dagarna. Tahrir-torget. Befrielsetorget.

Ännu fler gånger har det sjungits i mitt huvud. Tahrir. Tahrir. Befrielse. Vad innebär det? Vad innebär det för oss? Vad innebär det för det egyptiska folket och hela arabvärlden som använder samma språk? Det måste tala så starkt till alla som hör det, mer än det gör för oss som inte har arabiska som vårt modersmål. Bara det borde vara en inspiration till liknande revolutioner i grannländerna. Det kanske är en del av det vi ser nu.

Tahrir. Älskar hur det uttalas. Till och med for oss svenskar så blir det självklart hur h:et och r:et samarbetar till ett fantastiskt ljud. Är verkligen kär i detta ord! 🙂

Befrielse, borde man inte vara kär i detta ord? Joo! Det borde man! Särskilt som kristen. Som Paulus skriver till de kristna i Galicien: “Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen.” (Gal 5:1) Frihet!

Tahrir, och även frihet hänger på arabiska starkt ihop med ordet Shalás för mig. Shalás kan betyda färdig, avslutad, eller frälsning. Som när Jesus sa: “Det är fullbordat” (Joh 19:30). När jag levde i en arabisktalande miljö frågade vi ofta varandra: “Enti shalasti?” – är du färdig. Oftast handlade det om något trivialt som läxorna eller middagsdisken. Att samma ord används för att beskriva vad Jesus gjorde för oss på korset är stort, och samtidigt underbart. Att det stora Han gjort även får finnas i vår vardag.

Kanske är det samma med Tahrir. Att höra om det i vår vardag påminner oss om den frihet vi har, både i det land vi lever i, men också den enorma frihet vi har i Kristus. Vi har friheten att prata med Universums skapare, och få svar. Vi kan bli helt och fullständigt fria från all skuld och tyngd orsakad av det vi gör fel i våra liv. Vi får stå som barn med uppsträckta händer och säga Abba Fader! Det var till den friheten som Kristus har befriat oss!

Relationen till Bibeln

Johan Nilsson skriver om en predikan på Dagens Hönöblogg.

Patric predikade mycket bra om vår relation till Bibelordet. Hur och varför vi läser Bibeln, Guds ord. Vi behöver brottas med hela Bibeln, inte bara läsa våra favoritställen. Vi ska inte läsa för att finna grund för våra åsikter och argument. Vi ska läsa för att mer och mer lära känna Gud och bli lika Jesus. Vi läser inte för att fullt ut förstå Gud, för det går inte.

Gunnar Ånskogs avrundning var skön och synnerligen berörande. Fritt ihågkommit ”När jag var på min första retreat för några år sedan läste vi bibeln och avslutade läsningen med att kyssa Bibeln. Vi lärde oss en kärlek till Ordet. Jag kommer från sammanhang där vi lärt oss skära sönder Bibeln och försöka avväpna den. Så skönt det är då att få lära sig läsa den lite mera rakt av. Att lära sig älska Ordet”

Jag kommer från en församling där man lärt sig älska Guds ord. Älska älska älska, både i kyssens vördnad och i att göra allt för att tankemässigt förstå vad som står och försöka få andra att tycka likadant. Det allra mesta av det är jag enormt tacksam för!

Jag är också enormt tacksam för den kunskap jag fått i Kullavikskyrkan, på Helsjöns Folkhögskola och på School of Biblical Studies. Den hjälper mig att förstå mer av vad Bibeln innehåller och jälper mig att se både de interna sambanden och kopplingarna till våra liv här och nu.

Det jag är mest tacksam för är hur Guds ande talar varje gång jag öppnar min Bibel. Varje gång! Ok, det kan hända att det var nån gång första gången jag läste Moseböckerna som jag inte riktigt förstod meningen med alla detaljer. Men nu kan jag alltid se något om Guds karaktär och Hans plan för oss människor och hur vi ska leva VARJE gång jag läser Bibeln.

Jag skriver inte detta för att skryta, för jag tror inte att det har med mig att göra. Jag tror att det är bibelordet + Den Helige Ande – och ibland kunskap – som ger denna insikt/förståels/mat vad man än väljer att kalla det. Det finns där – redo för oss att ta till oss både för vår egen nytta och andras. Bibelstudium får aldrig bara vara ”kunskapsinsättningar” det måste delas och förvandla våra liv – annars är det till absolut ingen nytta. Då jade vi lika gärna ha spenderat tiden med att stirra in i en vägg – eller om man ska va snäll – ut genom fönstret.

Johan Nilsson avslutar med att skriva:

Ja, ett mått att mäta om en gudstjänst berör är ju om man i slutet tänker ”denhär köper jag och ger till pappa i 56års present”. Jag tror jag köper denhär.

Köp då inte bara Bibeln (som flera av oss gjort till våra kära) utan dela också med er av kunskapen och kärleken till den. Utan dessa blir Boken lätt en dammsamlare…

Gud välsigne er!

”Why It Matters that Jesus REALLY Rose”

Äntligen lyckades jag hitta tid, på min fikarast denna morgon (som nu med detta blogginlägg i ärlighetens nämn blir förlängd – får ta igen det sen), att läsa Tony Jones blogginlägg ”Why It Matters that Jesus REALLY Rose” som Kolportören länkade till på Twitter igår.

Jag tycker mycket om att diskutera, och höra vad andra människor tänker, även om det inte är ens i närheten av vad jag tycker, så länge det framförs på ett respektfullt sätt. Därför uppskattar jag Kolportörens och många andras tankar som jag ny kommit i kontakt med genom att jag Twittrar för Mission Adventures numera.

Det är altid spännande att följa någons länk så där, man vet aldrig riktigt var man hamnar. I dag blev det mer spännande än vad jag väntat mig.

Tony Jones, som jag inte alls känner till annars, börjar med att berätta att han inte blir inbjuden till evangeliska sammanhang så mycket numera, för att han står upp för hbt personers rättigheter (jag HATAR uttrycket hbt personer, det låter så kallt och hårt och nedvärderande att sätta ettikett på människor på det viset, men det är ju det uttryck som används). Det gör mig frustrerad att det kan få en del av kyrkan att reagera negativt att någon vill bemöta andra människor där de är. Men jag vet ju inte exakt hur Tony Jones uttalat sig, så jag kan inte säga så mycket om det i sak.

Sen fortsätter han med att berätta det som är titeln för inlägget – Varför det är så viktigt att Jesus VERKLIGEN uppstod fysiskt från det döda. Hans tankar kan sammanfattas i: var det verkligt då så är det verkligt nu. Om Jesus helade människor på riktigt och fysiskt då så kan Han göra det även idag. Detta är viktigt!

Det han skriver är helt sant och alltid underbart att höra sanningen proklameras! Jesus är sann och verksam idag precis som för 2000 år sedan!

Som avslutning kommer han till något jag funderat på länge – varför liberalismen aldrig kommer i små portioner utan alltid måste vara totalt emot det som den definierar som konservativt? Varför kan inte Gud få vara både verklig och stå upp för de små i sammhället – bara för att människor (män) missbrukat Hans namn till förtryck tidigare? Blir Gud gladare om vi gör Honom mindre stark för att nå de svaga? Behöver vi inte påminnas mer om Hans styrka och makt att förändra allt det i vår värld som är fel?!

Gud är inte svag, men Han älskar de svaga. Gud är stark och vill bryta ner allt som står upp emot Honom – allt såm är ont i den värld vi lever i. Och Han har makten att göra det!
Det påminner oss Påskdagens mirakel – att Jesus från Nasaret uppstod från det döda!

Amen!