Vad är Svenska kyrkan?

Vad är Svenska kyrkan? Det finns en definition som evangelisk-luthersk kyrka, Sveriges största trossamfund etc… Men vad är hon för människor?
Jag har några förslag:

  • En plats/ett sammanhang att tillsammans tillbe den treenige Guden.
  • En plats att sörja och glädjas tillsammans.
  • Ett sammanhang där jag kan känna mig hemma och vara mig själv.
  • Någonstans där jag som konfirmand får bolla tankar om identitet med ledare och jämnåriga.
  • En plats där jag som förälder kan lämna mitt barn och kan lita på att de har det bra och lär sig bra saker.
  • Ett sammanhang där jag kan samtala om livsfrågor och lära mig mer om Gud genom Bibeln och människors erfarenheter.

Vad är Svenska kyrkan för dig?

Annonser

Hänt, hittat och kommenterat

Som en parafras på Twitter vännen Emanuel Karlstens Radanteckningar och hans ”Hittat, länkat och kommenterat” vill jag nu blåsa liv i denna blogg med ett nytt tema: ”Hänt, hittat och kommenterat”.

Därför kommer här:

Hänt, hittat och kommenterat – 20101021

  • Tog en dusch i stearinljus häromdan när vi hade strömavbrott. Varför lät ”candle litt shower” så mycket bättre??!
  • Kompisens 13åriga dotter flydde själv hit från Kurdistan.
    Tack gode Gud för UNHCR och Röda Korset.
  • Grannarna öppnas café och inredningsbutik i helgen. Se fina bilder här!
    Roligaste är att de funderar på att ha logdans till sommaren – Lord, did I die and go to heaven?!
    En annan rolig grej är att de funderar på att göra bröllopssvit av gamla bönerummet. ”Det är sån frid där!”

Vad finns i mitt hjärta

och vad är det som syns i min vardag, i min församling?

Carl-Henric Jaktlund skriver i veckan en del om försanlingen United i Malmö. Det fokus som porträtteras berör. Vi vet att det är nåt som inte funkar i de flesta av våra kyrkor och jag tror att United har hittat en del av nycklarna till det.

En sak är att vara tydlig med allas lika värde, och inte bara som ett fint ”statement” utan genom atttydligt kommunicera att vi alla sitter i samma båt. Ingen är bättre eller sämre, vi behöver alla Jesus lika mycket.

En annan är gemenskap, alla alla människor som kommer in i kyrkan möts av ett leeende, en fråga om hur de mår och vad de tyckte om mötet. Niklas Piensoho talar också om det i en undervisning från ”Träning för tillväxt” i Örebro som TV-Inter spelat in. Den säger mer om detta så lyssna gärna på hela passet.

En tredje sak, som också handlar om gemenskap är smågrupper. Oavsett vad vi kallar dem – cellgrupper, bönegrupper, basgrupper eller lifegrupper så behöver vi komma nära en mindre grupp människor i församlingen. Där får vi dela vardagen och växa tillsammans, det är otroligt viktigt. Gud har skapat oss till gemenskap, inte till att leva som självstarka öar.

Men detta måste bli verklighet i mitt liv – jag vill inte va en kristen ”som mest håller mig för mig själv”! Utmaningen kräver förändring!

Vem liknar du?

Kopierar från Carl-Henric Jaktlunds blogg på Dagen:

Chatrine Carlson utgår ifrån bibeltexten där Jesus möter en Samarisk kvinna (Joh. 4) och talar om hur han han sammanfattade allt i temat i det mötet, hur han rev barriärer och murar. ”Jesus rev många av den tiden murar – köns-, ras-, religions-, politiska murar för att nå henne med evangeliet”.

Kvinnan sa ”Hur kan du som är jude be mig om vatten, jag är en samarisk kvinna” och Chatrine Carlson gjorde en jämförelse som var en utmaning:

”Tänk om vi kunde vara lika djärva så att vi skulle få såna frågor från omgivning: ”Hur kan du som är kristen bjuda in mig till kyrkan, jag är ju muslim?”. Eller: ”Hur kan du som kristen bjuda in mig till din cellgrupp, jag är ju homosexuell?”

Nåd och sanning. Det präglade Jesus såpass att han blev omtalad för det. Tänk om det kunde bli likadant med dagens pingströrelse, drömde Chatrine Carlson.

”Vad präglar oss, är det Jesu sätt? Eller är det fariseernas?”

Otroligt utmanande! Radikal kärlek till alla människor. Det var Jesus känd för Han bemötte alla lika.
Jag måste ställa mig själv frågan om jag gör det? Helt ärligt så fegar jag allt för ofta ur, ibland på grund av människofruktan, men ibland nog av så hemska saker som förakt och stolthet. Det är hemskat att erkänna att det är så, men samtidigt är det skönt, och rätt, att vara ärlig.

Men, låt oss inte fastna i självömkan och självförakt utan låt oss, mig, göra något åt det! Låt oss vara frimodiga och bjuda in våra grannar vänner, ja till och med främlingar in i de gemenskaper vi är med i. Och är de inte tillräckligt bra att bjuda in folk till så gör dem bättre! Ställ dig upp och fråga om det finns andra som vill samma sak som du och gör något åt det! Sitt inte bara och vänta på alla andra. Tillfällen går ifrån oss varje dag som går, vi vet det men vill helst inte inse det. Men det är ändå sant. Låt oss därför inte låta fler gå förlorade, varken tillfällen eller människor, utan göra vad vi kan, inte vänta på att pastorn eller andra ska göra det åt oss!

Gud välsigne dig i det du gör!

Uppdateringar från Haiti

För att fortsätta hålla ljuset på Haiti vill jag berätta om två källor utanför de vanliga svenske medierna. De är båda skrivna på engelska, men jag hoppas inte att det skall vara något problem. En av dem har även många bilder som visar det som nu är vardagen i västra Haiti.

Den första är de officiella uppdateringar som kommer från YWAM Haiti. De skrivs av ledaren Terry Snow. Han leder arbetet med att ta emot flyktingar som kommer från Port-au-Prince till staden St Marc där YWAM har en bas.

Mina vänner Phil och Ingvar (från Norge) och deras team från YWAM San Diego/Baja har även de en blogg som kallas ”YWAM Haiti Outreach”. Bilden här nedan är hämtad därifrån.

Pojkar på Haiti som har hittat en vardag + en glad norrman!

Adoptera

En mer hjärtskärande bild från krisens Haiti får man leta efter.

För att vara ärlig så har jag inte riktigt orkat ta in allt som hänt på Haiti sen jordbävningen den 12:e januari. Bara i väldigt små portioner.

Men att läsa artikeln med denna bild blev ett måste.

Det är när jag ser en sådan bild somjag beundrar mina vänner som nu är i process att adoptera barn från länder långt borta. Beundran på gräns till avundsjuka, eller i alla fall en längtan efter att kunna göra likadant.

Jag vet att adoption inte är bästa lösningen för alla barn. Men för ett land i sådan kris som det är nu så tror jag att det skulle göra positiv skillnad för åtminstone några barn. Det är min barnsliga längtan…

Svenska hjältar

Har spenderat kvällen framför tv:n – en ovanlighet för att vara mig nu mera, i alla fall en vardagskväll.

Men anledningen till att jag blev kvar var att jag blev så berörd av galan för Svenska hjältar som TV4 hade ikväll.

Så bra!

Så bra att uppmärksamma det som är got i vårt samhälle och inte bara det som går fel! Som 10 åringen Liv som tog kontakt med Friends och på så sätt fick slut på mobbingen på sin skola, eller Hussein som räddade 7åringen som klättrade ut och föll från 7e våningen, eller Anna som hjälper papperslösa kvinnor få mödravård,och annan vård, eller Moussa som hjälper barn att få struktur i sina liv så att de har chans att klara skolan – med hjälp av basket, eller Sam och Stina som i 58 år hjälpt ensamma och hemlösa in i en gemenskap i Stockholm. Så fina människor! Satt och grät nästan varje gång – så bra att vi fick höra om dessa människor och allt vad de betytt – så att vi kan bli mer lika dem!

Tack Gud för att Du har skapat oss alla och för att vi får se olika sidor av Din godhet i varandra och få goda förebilder!
I Jesu namn. Amen.