Än en gång visar Socialdemokraterna hur lite de tror om Sveriges folk!

Två representanter från (S) i Lunds stift, båda präster, skriver i Sydsvenskan:

”Det finns de som tycker att Socialdemokraterna och andra politiska partier som ställer upp i val till kommuner, regioner och riksdagen borde hålla sig borta från Svenska kyrkan. Men det är att säga att de som ska väljas till kyrkliga uppdrag helst ska komma från en liten utvald exklusiv grupp, att vanliga ”svenssonkristna” inte behöver göra sig besvär.”

Jag tror att detta är helt fel. Jag tror att vanliga ”svenssonkristna”, och medlemmar som inte ens kallar sig kristna, kan välja vilken typ av kyrka de vill ha, utan att ha partipolitiska nomineringsgrupper för att ”förenkla” valen.

Jag tror att det vore sunt om Svenska kyrkan verkligen får handla om tron på Gud, och inte bara det samhälle som hon är en del av. Kyrkan är till för samhället, inte samhället för kyrkan!

Svenska folket kan välja om de vill ha en light, medium eller hardcore kyrka. Då är det enkelt med de tre partipolitiskt obundna nomineringsgrupperna som finns representerade i kyrkomötet: ÖKA‎, POSK‎ och Frimodig Kyrka. Så enkelt är detta val! Om det kommer fler grupper i framtiden får de profilera sig på andra sätt.

Vill S att deras väljare ska rösta på en viss nomineringsgrupp (ÖKA) så kan de ju rekommendera dem och öppet stödja dem. Det är enkelt, rakryggat och helt ok.

Problemet med det för S är ju att de mister i makt och “tappar momentum” inför nästa riksdagsval…

Stycket efter det tidigare citerade lyder:

”Detta är en farlig utveckling.”

Jag har svårt att hantera den kommentaren känslomässigt eftersom jag inte förstår hur man kan ha det perspektivet, att det vore farligt om kristna, de som är aktiva och tar del i verksamheten, har makten I kyrkan.
Jag ser det snarare som tragikomiskt eftersom det inte är svårt att se hur det har gått med kyrkan med Socialdemokratiskt styre och inflytande de senaste 100 åren… Att de då vill fortsätta styra när de ser hur deras strategier påverkat kyrkan kan inte handla om annat än maktlystnad. Att kalla det omsorg om kyrkan förstår jag inte.

Lite mer perspektiv skulle uppskattas. Annars hoppas jag att vi ses i Kyrkomötet i höst!

Annonser

Till präster och pastorer:

Jag tror att ert viktigaste missionsfält, efter familjen, är era medarbetare, anställda och förtroendevalda/äldstekår/styrelsemedlemmar. Deras lärjungaskap formar dig och hela församlingen. Satsa på dem så smittar deras lärjungaskap av sig och församlingen växer!

Nytt liv på bloggen!

Jag har efter lite funderingar bestämt mig för att dra igång denna blogg igen, särskilt med tanke på det stundande kyrkovalet. Jag tror att jag har mycket att dela av de erfarentheter Gud gett mig genom det engagemang jag haft i Svenska kyrkan, och Kyrkan i stort, de senaste 22 åren och det vill jag göra både här och i andra sammanhang.

Jag lovar inte mycket, men jag vill vara med att göra mitt för att Svenska kyrkan ska vara kyrka. Jag är Svenska kyrkan, tillsammans med många andra.

Helvetet Domsöndagen till ära

Domsöndag som det är kom helvetet upp vid kyrkkaffet. Det började med att jag sa att jag gillar Domsöndagen eftersom den sista domen talar om att det finns ett slut på ondskan. Gud kommer säga: Basta ya (nu räcker det)! Det ska bli slut på skiten, på ren svenska!

Då sa Kristin, prästen i byn något intressant jag aldrig tänkt på: “Om helvetet är människor som brinner och plågas i evighet så är det ju inte slut på ondskan.”

Det är en intressant tanke. Många kanske har tänkt mer på det här än mig, men det får mig att fundera på vad är då helvetet? Om det är som Kristin nämner, som ju skrivs om i Bibeln, en evig pina, så har jag svårt att inte hålla med Kristin – visst lidandet finns inte i himlen, men ändå i tillvaron.

En tanke som jag har om helvetet, och jag har verkligen inte funderat så mycket på denna fråga, är att: om inte Gud finns där så finns där inget liv. Om det inte finns liv så är det ju inte en tillvaro. Det blir ett intet.

Det kanske är en enkel lösning för att slippa tanken på evig pina, men samtidigt så gör det mig väldigt ont. I jämförelse med evigt liv så är det ju en gigantisk skillnad!!!

Mitt påstående om att helvetet är ett intet säger ju att de som säger att allt tar slut när man dör, har rätt, om de valt att inte leva med Gud.
Min älskade pappa är vad jag vet en av dem som tänker så.

Jag blir nästan deprimerad av tanken att det finns människor som inte vill leva så länge det bara är möjligt, även om det på ett sätt kostar allt att ge sitt liv till Kristus och ta till sig Hans erbjudande om evigt liv.

Herre,  hjälp oss att prata om domen och döden&livet på ett sätt som berör och som är förståeligt.
Hjälp oss att tala om nåd, och förlåtelse för allt. Absolut allt!
Hjälp oss att berätta med ord och handlingar att det aldrig är för sent så länge vi lever här på jorden.
Hjälp oss prata om himlen och helvetet utan att skrämmas.
I Jesu namn.
Amen.

Ännu en lögn avslöjad

Mycket av mitt själsliv går ut på att avslöja lögner jag samlat på mig genom livet. De kan ha kommit från min familj, många från skoltiden då jag hörde många mindre uppmuntrande saker sägas om mig, några från arbetslivet och några från olika kristna sammanhang jag varit i.

Idag när jag hörde jag en låt i UnderbaraClaras Sommarprogram i P1 insåg jag att det fanns en till att avslöjas.

My worth is not determined by the price of my clothes

Detta är nåt jag trott länge – att jag är mindre värd i andras ögon om jag har billiga kläder.

Det är något som följt med mig sen skoltiden. Jag växte upp i ett område där minst en tredjedel av klassen hade riktigt gott om pengar. Att ha de rätta märkena var väldigt viktigt, för att säga det snällt. Minns att jag ärvt en tröja av min kusin Lena. Det var en rosa collegetröja med halvpolo och dragkedjor, många tonåringar skulle nog ge mycket för en sån nu.

Jag tyckte att den var ganska snygg, den var annorlunda. Samtidigt skämdes jag för den. Det var inte en mörkt marinblå Aqua Limone tröja som jag kanske egentligen hade velat ha. Det var inget någon annan hade, men kanske framför allt, den var inte nyköpt. Åh vad jag skämdes, och samtidigt älskade jag den där tröjan. Den var ju så fin, och så var den ju från min favoritjejkusin (jag har bara en)!

De senaste åren har jag funderat på det här med konsumtion, både på grund av min begränsade köpkraft och ur ett miljöperspektiv. Trots att jag ibland kan önska mig nya klädesplagg är jag glad att jag inte använder mer av jordens resurser för att konsumera för konsumerandets skull.

För att återgå till lögnen. Jag skulle vilja säga att den bara hör hemma i min grundskoletid. Men det stämmer inte. Jag vet att jag tänkt liknande tankar så sent som senaste veckorna. Jag grubblade väldigt mycket på om jag kunde ha mormors fina klänning på ett bröllop (och kände mig jättefin!). Funderade så sen som idag; “Kan jag verkligen med att handla shorts på second hand?”

Nu är jag glad att jag kan säga att den lögnen är avslöjad. Mitt värde har jag i att jag är skapad till Guds avbild, och har inte ett dyft med prislappen eller åldern på mina kläder att göra!

Berörd

Är berörd av avslöjandena som kommit de senaste dagarna om de övergrepp som Viljo Nousiainen utsatt flera barn och ungdomar för. Det var bara några veckor sedan som jag läste en gammal artikel där flera talade om att det var synd om Viljo för att han inte fick den uppmärksamhet för sin yrkesskicklighet som han borde fått. Att han dog ensam och fattig.

Ingen klagar ju nu på denna yrkesskicklighet, men hans eftermäle blir nu ett helt annat.

Anledningen till att jag läste den äldre artikeln var att jag Googlade min släkting Pelle Crona som fortfarande jobbar för ÖIS. När jag gjorde det samma idag hamnade jag på en intervju på TV4Play. Det var inte roligt att se Pelle sån. Pelle är en mycket passionerad och ärlig man.

Det är verkligen starkt av Patrik, Christian och Yannick att gå ut med detta. Emanuel Karlsten gjorde mig uppmärksam på Yannicks tweet i morse. Ärligt och starkt!

Patriks fråga om vad man gör för att detta inte ska hända igen är ju den mest konstruktiva. Men den är inte lätt. Jag som är aktiv som ledare på ungdomsläger inser vikten av utdrag ur polisregistret. Det har efterfrågats förut, men i ärlighetens namn har jag inte lämnat in någon. Jag tänkte att det inte behövdes för jag har ju varit ledare så länge där förr. Men det är ju i sammanhanget totalt ointressant. Inslaget från 19Nyheterna fick mig att besluta mig för att skaffa ett sådant, och ha det redo när det behövs och på så sätt vara en förebild för andra ungdomsledare, både dem som inte har något att dölja och för dem som inte bör vara ledare för barn och ungdomar utan ägna sin fritid åt något annat (och söka hjälp). Vi människor är inte perfekta, och alla har något att ge. Men vi måste inse våra egna begränsningar och inte utsätta oss själva eller andra för risker för övergrepp.

Men jag tror också att vi alla behöver vara mer uppmärksamma, särskilt när det gäller övernattningar, särskilt när det gäller beroendeställningar och som Patrik sa “nån som har alla de senaste dataspelen” eller något annat som barnen/ungdomarna eftertaktar. Vi är alla beroende av varandra. Vi kan alla göra skillnad, både för ont och för gott.

 

GP

"Hang with me" – Robyn

Robyns senaste storhit får mig att tänka. Känner igen mig i stora delar av texten, och önskar att jag hade någon att säga det till. Andra delar skulle jag kunna vända till dess motsats (vilket iofs skulle motsäga andra delar av låten kanske, men ändå! ;-)).

Textraden jag gillar mest, för dess ärlighet, är bisatsen:

I know what’s on your mind, there’ll be time for that too,
if you just hang with me.

Att så ärligt, men rent, prata om längtan efter fysisk närhet med glimten i ögat tycker jag är underbart!

Ska försöka slå upp låten på Spotify – så om det inte blir nåt mer skrivet på detta inlägg så är det för att datorn dog och jag tröttnade på att slåss med den för dagen.

Fortsättning:

Raden som jag däremot ibland skulle vilja vända på är:

Just don’t fall recklessly, headlessly in love with me.

Alla vill väl, i alla fall ibland, bli totalt uppvaktad och älskad helt sanslöst mycket utan att det egentligen finns någon anledning, mer än att nån är helt totalförälskad i en! Detta självklart när man själv är förälskad i personen i fråga – annars är det ju bara jobbigt/tragiskt/svårt.

Den totala, sanslösa förälskelsen är underbar. Då när man tror att man vet allt, och knappt bryr sig om vad det är för underlag man går på, bara tankarna är hos honom/henne som man lever tillsammans med på rosa moln… Men den kan inte vara allt, det går inte, den håller inte.Den hittar efter ett tag ”fel”, olikheter som gör att den svalnar. I alla fall ett tag. Det som får en bra kärleksrelation att hålla nämns i en annan textrad:

if you’re for real and not pretend….

Den är så fin. Den beskriver vänskap och kärlek – två byggstenar som en fungerande kärleksrelation inte kan vara utan.

Här sitter experten och beskriver – utan erfarenhetenad hurdet kan fungera. Men lite av hur det inte ska fungera…