Rätt fasta

Jes 58:

5 Är det en sådan fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta,
en dag som behagar Herren?
6 Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige,
ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom,
vänd inte dina egna ryggen!
8 Då bryter gryningsljuset fram för dig,
och dina sår skall genast läkas.
Din rättfärdighet skall gå framför dig
och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
9 Då skall Herren svara när du kallar,
när du ropar säger han: ”Här är jag.”
Om du gör slut på allt förtryck hos dig,
hot och hån och förtal,
10 om du räcker ditt bröd åt den hungrige
och mättar den som lider nöd,
då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,
din natt bli strålande dag.
11 Herren skall alltid leda dig,
han mättar dig i ödemarken
och ger styrka åt benen i din kropp.
Du skall bli som en vattenrik trädgård,
en oas där vattnet aldrig sinar.
Detta är en riktig fastetext!
Det är Askonsdagens(dagens) Gammaltestamentliga text för denna årgång och den slog mig ordentligt igår. Den hänger så tydligt ihop med Joel 2:13:
Slit sönder era hjärtan, inte era kläder,
och vänd åter till Herren, er Gud.
Han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och rik på kärlek,
han ångrar det onda han hotat med.
Det är våra hjärtan Gud vill ha, inte vår religiositet och tomma handlingar. De är till ingen nytta om de inte görs i tillbedjan till den ende sanne Guden!
Det fetstilta får mig att tänka på de som stod ock kämpade på #blockad vid Migrationsverket i Kållered igår kväll. Och fegisarna på Västtrafik som stängde av en busshållplats på grund av deportationen. Nja, det är klart att det är förståeligt, men samtidigt har jag svårt för att de antagligen gjorde det på polisens inrådan/befallning, och i detta fall är det inte enkelt att se polisen som den bästa aktören i sammanhanget. Självklart gör de bara sitt jobb. Men ibland har de varit väldigt hårdförda mot fridfulla demonstranter, allt i onödan och allt till deras egna nackdel. Men det kan inte vara lätt att ha det jobbet heller. Antagligen måste de ikläda sig en hård roll för att kunna göra något så vansinnigt som att avvisa människor till Irak och andra ännu värre länder.
Det gör så ont i mig när jag tänker på det eftersom jag känt minst en som åkt med en sådan deportation (en av de första, innan blockaderna var så stora som nu). Broder Kamal räknade med att kunna överleva några dagar i Bagdad och planerade att fly igen när han kom fram. Det gör så ont att tänka på att någon ville denne fine äldre man något ont, och att han inte kunde få sluta sina dagar i frid i Sverige, utan all den oro och det lidande som deportationen orsakade.
Att jag sen har vänner som skulle kunna bli hämtade vilken dag som helst till en värre situation än Irak gör inte känslan bättre…
Därför är de som är med på #blockad hjältar i min värld!
Men det finns även annat att göra, hur kan jag  lossa orättfärdiga bojor, slita sönder okets rep, befria de förtryckta, krossa alla ok, dela mitt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, klä en naken när jag ser honom och inte vända de mina ryggen? Självklart genom att ekonomiskt stötta Amnesty, Not For Sale och andra organisationer som jobbar mot trafficking, biståndsorganisationer som ger mat till svältande på Afrikas horn osv. Vad kan jag göra mer, på nära håll? I ärlighetens namn ser jag inte så många nakna personer här i byn, utom vid badplatsen då, men då har de ju valt det frivilligt! Vad innebär det då i min vardag?
Jag får en tanke om att det innebär att se på alla med kärlek, se på alla lika som om de hade de finaste kläderna vi kunde tänka oss, och att vi också hade det, så att ingen behöver känna sig mindervärdig eller trampad på. Det tror jag skulle revolutionera vårt land, om vi alla såg på varandra med kärlek. Inte mesig kärlek, jag menar inte anarki, men kärlek och uppskattning för att det finns människor omkring oss som vi får möta och att vi får berikas av det mötet.
Det vore en gudfruktig fasta, en ny livsstil för de allra flesta av oss.
Annonser

Hänt, hittat och kommenterat

Som en parafras på Twitter vännen Emanuel Karlstens Radanteckningar och hans ”Hittat, länkat och kommenterat” vill jag nu blåsa liv i denna blogg med ett nytt tema: ”Hänt, hittat och kommenterat”.

Därför kommer här:

Hänt, hittat och kommenterat – 20101021

  • Tog en dusch i stearinljus häromdan när vi hade strömavbrott. Varför lät ”candle litt shower” så mycket bättre??!
  • Kompisens 13åriga dotter flydde själv hit från Kurdistan.
    Tack gode Gud för UNHCR och Röda Korset.
  • Grannarna öppnas café och inredningsbutik i helgen. Se fina bilder här!
    Roligaste är att de funderar på att ha logdans till sommaren – Lord, did I die and go to heaven?!
    En annan rolig grej är att de funderar på att göra bröllopssvit av gamla bönerummet. ”Det är sån frid där!”

Förebild

Jag kan inte låta bli att lägga in en liten blänkare om vad Carl-Henric Jaktlund skrev idag om Tuva Novotny.

Tuva talar om för alla tidningar hon skall jobba med att hon inte vill sminka sig mer än vanligt och inte ha på sig kläder hon inte skulle haft till vardags för att inte öka den ytliga skönhetshypen i vår värld.

”Det kan verka naivt att tro att man kan göra skillnad, men detta är något jag uppriktigt ser som mitt ansvar. Kära hälsningar. Tuva”

Så bra!

Vi måste alla inse och ta ansvar för att vi alla är förebilder för varandra, egenligen alla som ser oss, hör oss eller hör om oss på ett sätt eller annat. Varken vi vill det eller ej så påverkas vi hela tiden av vad vi ser och hör – varför är det då så svårt att fatta att vi som syns och hörs (även utanför media!!) även påverkar andra? Är det någon form av falsk självbild som gör att vi inte tror att vi är viktiga för någon annan, att vi inte är något att lyssna på? Eller tror vi inte att vi som enskilda människor gör skilnad?

Det är så fel, det märker man lätt om man bor med andra människor. En persons ovana blir väldigt lätt allas… Därför måste vi vända på det, som Tuva och använda vårt ansvar till något positivt! Vi skall göra världen vackrare, men med andvar!

Idag fick jag en förebild till – Tuva Novotny. Carl-Henric Har varit det länge. Men tack för att du skrev detta!

Uppdatering:

Daniel Astgård skrev i torsdags ett citat som stämmer så bra in på detta:

”Example is not the main thing in influencing others. It is the only thing.”

Albert Schweitzer

Min kallelse

Av en händelse blev jag idag påmind om min kallelse, hämtad från en låt:

I’m gonna be a history maker in this land.
I’m gonna be a speaker of truth to all mankind.

Detta är inte hela min kallelse, och inte bara min. Men det var vad min DTS (Restenäs 2003) kallades (History Makers) och jag har valt att ta det till mig, och det tror jag är viktigt. Så mycket av det vi gör påverkas av hur vi tänker om oss själva. Om jag ser mig själv som en History Maker så kommer jag också att vara en!

Effective Personal Ministry

För en liten stund sedan gick jag in på Youtube och hittade denna filmsnutt. Dean Sherman är en känd talare inom Ungdom Med Uppgift och har även kommit ut med några böcker på svenska (Relationer och Att leva i seger). Filmen är i och för sig lite av en reklamfilm för detta material. Men den har mycket att säga oss ändå.

Ta en titt:

Vågar vi ta detta budskap till oss?

Det är verkligen stort, att det handlar om våra liv, inte om vår kunskap. Kunskap är jättebra, men det är sällan det som får folk att lyssna på vad visäger, och detsamma är det kanske för oss, vi lyssnar pådem vi vet har ett personligt intresse av vårt väl, inte bara dem som har mycket att säga. Det blir ofta tråkigt i längden.

Detta är en utmaning, och jag ber att vi alla skall ta den till oss så att världen kan tro.

Allt gott!

Lisa

Är globaliseringen något positivt?

I huset där jag bor bor även elever på Lärjungaskolan här på Ungdom Med Uppgift. Vissa utav dem har bott här i fem månader och idag insåg jag att jag egentligen inte känner dem. Det kan finnas flera anledningar till det, men en av dem är att jag sutt mycket vid min dator för att hålla kontakt med vänner runt om i världen via mail, Facebook och Skype.

Då undrar jag, är globaliseringen, och att vi flyttar mer inom våra egna länder, något bra? Och motverkar eller medverkar kommunikations-teknikens framfart till nära relationer?

Jag har inga direkta svar till dessa frågor, men jag vill ändå ställa dem. På ett sätt är tekniken fantastisk – den gör det möjligt att hålla kontakt med människor som vi känner och som betyder mycket för oss, samtidigt så kan den hålla oss borta från människor i vår närhet, och det finns ju allt för många dåliga exempel på det…

Allt med måtta, eller hur är det? 🙂