Än en gång visar Socialdemokraterna hur lite de tror om Sveriges folk!

Två representanter från (S) i Lunds stift, båda präster, skriver i Sydsvenskan:

”Det finns de som tycker att Socialdemokraterna och andra politiska partier som ställer upp i val till kommuner, regioner och riksdagen borde hålla sig borta från Svenska kyrkan. Men det är att säga att de som ska väljas till kyrkliga uppdrag helst ska komma från en liten utvald exklusiv grupp, att vanliga ”svenssonkristna” inte behöver göra sig besvär.”

Jag tror att detta är helt fel. Jag tror att vanliga ”svenssonkristna”, och medlemmar som inte ens kallar sig kristna, kan välja vilken typ av kyrka de vill ha, utan att ha partipolitiska nomineringsgrupper för att ”förenkla” valen.

Jag tror att det vore sunt om Svenska kyrkan verkligen får handla om tron på Gud, och inte bara det samhälle som hon är en del av. Kyrkan är till för samhället, inte samhället för kyrkan!

Svenska folket kan välja om de vill ha en light, medium eller hardcore kyrka. Då är det enkelt med de tre partipolitiskt obundna nomineringsgrupperna som finns representerade i kyrkomötet: ÖKA‎, POSK‎ och Frimodig Kyrka. Så enkelt är detta val! Om det kommer fler grupper i framtiden får de profilera sig på andra sätt.

Vill S att deras väljare ska rösta på en viss nomineringsgrupp (ÖKA) så kan de ju rekommendera dem och öppet stödja dem. Det är enkelt, rakryggat och helt ok.

Problemet med det för S är ju att de mister i makt och “tappar momentum” inför nästa riksdagsval…

Stycket efter det tidigare citerade lyder:

”Detta är en farlig utveckling.”

Jag har svårt att hantera den kommentaren känslomässigt eftersom jag inte förstår hur man kan ha det perspektivet, att det vore farligt om kristna, de som är aktiva och tar del i verksamheten, har makten I kyrkan.
Jag ser det snarare som tragikomiskt eftersom det inte är svårt att se hur det har gått med kyrkan med Socialdemokratiskt styre och inflytande de senaste 100 åren… Att de då vill fortsätta styra när de ser hur deras strategier påverkat kyrkan kan inte handla om annat än maktlystnad. Att kalla det omsorg om kyrkan förstår jag inte.

Lite mer perspektiv skulle uppskattas. Annars hoppas jag att vi ses i Kyrkomötet i höst!

Partipolitik i Svenska kyrkan…

… är något jag inte tycker om.

Om jag förstår det eller inte är en annan fråga. Jag kanske kan tillstå att jag skulle vilja inte förstå det… = jag önskar att jag inte förstod det. Varför, jo för att det enda vettiga svaret är maktlystnad. I sin krönika ”Politikerna måste lämna Gud i fred” drar Johannes Forssberg samma slutsats.
Min erfarenhet av kyrkopolitik i stiftsfullmäktige och kyrkomöte bekräftar detta. Allt beslutas i slutna rum med S och C. De är också de enda riksdagpartier, tillsammans med Sverigedemokraterna, som rätt av engagerar sig i kyrkopolitiken, De verkar tycka att ett vinnande koncept är det säkraste kortet. Alla andra har de senaste åren gått över till FISK, MISK, VISK, KR och Borgerligt alternativ. Namnfrågan är ju definitivt inte den viktigaste, men det är en lite intressant ”fegisförändring” som dessa grupper gjort, att ändra lite grann, men inte så mycket att individerna mister sin makt…

Det finns många kompetenta och trevliga ledamöter från de partipolitiska nomineringsgrupperna (som ”partierna” kallas i kyrkopolitiken), don’t get me wrong! Men hela grejen med att människor inom KYRKAN har makt utifrån sina partipolitiska grupperingar. Det är konstigt och fel!

Jag ser gärna en representativ demokrati, liknande den vi har nu, men utan partipolitiska beteckningar eller undertoner, i Svenska kyrkan. Sammanhang där Frimodig kyrka, POSK och ÖKA, och kanske fler, får samtala om vilken kyrka vi vill ha och hur den ska ledas. Då skulle kyrkan verkligen vara fri från staten!

Allt gott!

Vad är Svenska kyrkan?

Vad är Svenska kyrkan? Det finns en definition som evangelisk-luthersk kyrka, Sveriges största trossamfund etc… Men vad är hon för människor?
Jag har några förslag:

  • En plats/ett sammanhang att tillsammans tillbe den treenige Guden.
  • En plats att sörja och glädjas tillsammans.
  • Ett sammanhang där jag kan känna mig hemma och vara mig själv.
  • Någonstans där jag som konfirmand får bolla tankar om identitet med ledare och jämnåriga.
  • En plats där jag som förälder kan lämna mitt barn och kan lita på att de har det bra och lär sig bra saker.
  • Ett sammanhang där jag kan samtala om livsfrågor och lära mig mer om Gud genom Bibeln och människors erfarenheter.

Vad är Svenska kyrkan för dig?

Gud älskar invandrare!

5 Mos 10:17-21:

Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du svära. Han är din stolthet, han är din Gud. Du har själv blivit vittne till dessa stora och överväldigande gärningar som han har utfört för dig.

Det kan ju självklart aldrig sägas för mycket, och det är ju så otroligt självklart – älskar Gud oss så älskar Han ju alla människor!

Låt oss ta till oss det och leva i det, både Guds kärlek till oss och till alla medmänniskor!

Ha en bra midsommar!

Till präster och pastorer:

Jag tror att ert viktigaste missionsfält, efter familjen, är era medarbetare, anställda och förtroendevalda/äldstekår/styrelsemedlemmar. Deras lärjungaskap formar dig och hela församlingen. Satsa på dem så smittar deras lärjungaskap av sig och församlingen växer!

Kvalitetssäkring av samtalet

Genom mitt engagemang i Frimodig kyrka har jag lärt känna Dag Sandahl. Det är en intressant resa! Från ett känt namn när man växte upp, via konfirmandmaterial till press, runda bordssamtal och måltidsgemenskap har jag fått ta del både av hans kunskap, vasshet (och lite klumpighet) till ett pastoralt hjärta med stor omsorg om varje medmänniska.

Idag ser vi ännu en sida av Dag i hans blogginlägg:

När Publicistklubben vill öppna för alla debatter är det ”komplett vansinne”, får vi veta av Mattias Irving, Dagens Seglora (17/4) John Stuart Mill hör uppenbarligen inte till Irvings favoritlektyr, annars har Mill skrivit om just yttrandefriheten. Irving ser att journalister ”börjat abdikera från rollen som kvalitetssäkrare för det offentliga samtalet”. Så ser alltså Irving på sin roll. Kvalitetssäkrare för det offentliga samtalet! Är det bara jag som känner ett slags yrsel?

Jag håller med, yrsel var ett bra sätt att beskriva känslan som kom när man läste detta citat.

Journalister har en viktig roll att belysa saker i samhället från olika håll, från sitt eget utpräglade håll. det tycker jag är ok eftersom ingen människa någonsin kan prestera en helt objektiv bild av en situation. Men om de tror att deras uppgift är att ”kvalitetssäkra” samtalet så blir det ju jättekonstigt. Vilka blir de då? Gud?

Nej men alltså, jag tror på absolut sanning – att Gud har den och Är den – men att vi människor skulle tro att vi kan kontrollera samtalet i ett helt samhälle låter helt skrämmande!! Dags exempel om läraren som sänkte betyget på meningsmotståndare känns ju igen för de flesta av oss som gillar att debattera, men att det skulle finnas sådana önskningar personer av samhället i stort – det låter inte helt genomtänkt. Jag hoppas att det är så, och att friheten får bestå i detta land!

Efter att ha läst Mattias Irvings inlägg så inser jag att han efterlyser mer etik, att vi ska tänka på vilka som berörs av det som diskuteras. Det är ju självklart jätteviktigt. Hoppas att det hade gått att uttrycka på andra sätt än att säga att vissa saker inte bör debatteras.

Konfirmander i fyra stift!

Jag insåg igår vilken rikedom jag har i att ha haft konfirmander i fyra olika stift!

  • som tonåring i Göteborgs stift.
  • som medarbetare (Volontär i Svenska kyrkan) i Lunds stift.
  • som student och personlig assistent (både i församling och på stiftsgården Tallnäs) i Växjö stift.
  • som vuxen och missionär (i församling med läger på stiftsgården i Rättvik) i Västerås stift.

Jag inser att et nog inte är så många som har den breda erfarenheten! Det är berikande att se vår Svenska kyrka på många olika sätt och inom flera olika traditioner! Jag är tacksam för de erfarenheter jag fått ock hoppas få dela  med mig till fler konfirmandgrupper och arbetslag, så att fler får lära känna Gud bättre. Den vandringen är vi alla på!