Ansvar?!

Jag blir fullständigt vansinnig när folk tar tillbaka ansvarsuppgifter. Fullständigt tokig. Jag blir så arg så jag kokar. Det är inte kärlek, om man inte bett om det själv så klart men det är ju en annan sak. Det är inte att ge människor dess rätta värde utan att ta det ifrån dem. Vi är inte det vi gör, jag vet, men att säga: jag gör detta bättre, efter att ha delegerat något är vedervärdigt!

När ledare gör det visar de att de värderar sitt eget ledarskap och sin egen stolthet över slutresultatet högre än sina medarbetare.

Varför reagerar jag så här?
Dels tror jag att det finns en rädsla hos mig att jag har gjort något liknande, eller i alla fall kan frestas att göra det. Tror också att det kan finnas sådana känslor från min uppväxta, att pappa alltid gjort det som behöver göras och inte så ofta låtit mig lära mig själv, med ett annat resultat än hans. Jag vet att Han inter menar något illa, men jag tror att det kan vara en av anledningarna till att jag reagerar som jag gör idag.

När vi delegerar till någon annan måste vi alltid vara beredda på att det inte blir exakt som vi vill, men det kan bli bra ändå! Vi människor är skapade för att vara beroende av varandra. Vi är inga öar!

Annonser

One thought on “Ansvar?!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s