Branden i våra hjärtan

Idag är det 10 år sedan discoteksbranden vid Backaplan i Göteborg och det ligger tungt på mitt hjärta. Jag vet inte varför jag reagerar så här. Jag har frågat Gud varför det ligger så tungt på mig. Jag märker att alla svenskar inte känner de så tungt och tänker därför att det berör mig mer eftersom det var i min hembygd.

Jag har inget minne av natten som många andra, utan bara av morgonen efter när en kompis i Jönköping ringde och sa att jag borde sätta på tv:n för det hade varit en brand och många ungdomar hade dött. Jag tror att de sa 62 ungdomar då. Den 63:e hittades inte förrän några dagar senare.

Det man var mest rädd för var att det skulle funnits rasistiska motiv. Men när det kom fram att det inte var det så kändes det inte bättre. Det fanns inget som kunde göra det värre än det var.

Det två månader senare jag fick veta att min gamla klasskamrats lillasyster dött i branden. De som de flesta av dessa ungdomar hade haft det svårt redan innan och det skar verkligen i en att denna familj fick ännu en sorg.

Så hur fungerar detta egentligen med kollektiv sorg? Jag kan ju inte sörja Linda som jag antagligen inte skulle träffat mer ändå… Men ändå så sörjer jag. Eller är det egentligen sorg jag känner, eller mer en gemensam smärta, en smärta över all smärta som har drabbat så många människor. Att det kunde hända så nära mig…

Delvis så är det så hemskt med dessa 63 liv, och så många förändrade liv, och samtidigt så är vi så lyckligt lottade i detta land att det inte händer mer.

Vila i frid Linda.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s