Jag och Gud – Gud och jag

För några månader sedan sa en kompis till mig något som jag uppfattade som ”Du måste inte vara så kristen jämt. Du kan ta dina egna beslut ibland.”

Detta kom utan sammanhang och jag kände mig förolämpad. Jag förstod inte varför hon sa det. Jag har tänkt mycket på det och har några teorier. Det kan vara så att hon själv, trots att hon har en god relation med Gud, vad jag vet, försöker hitta gränsen för vad som ”krävs” för att leva som kristen. Att hitta en nivå där hon och andra inte behöver ”göra mer än vad som krävs.”

Ett annat alternativ är att kan vara avunsdjuk på det liv jag lever. Inte för att det på något sätt är perfekt men för att jag lever ut min dröm och att jag gör det jag upplever att Gud kallat mig att göra. Hon hålls själv tillbaka från att göra det av den del av sin dröm som hon lever i – en relation med en bra man. Tyvärr är han inte kristen och kan därför inte följa med på äventyret på samma sätt. Därför blir hon kvar i Sverige, i hemstaden utan det jobb hon i alla fall tidigare drömde om.

Jag vill inte nedvärdera min vän, eller mannen i hennes liv, men jag blir ledsen av tanken att det kan finnas avundsjuka gentemot något som för mig är så självklart – att följa det jag vet att Gud sagt, även om jag så många gånger brister i det själv. Tack Gode Gud för att det finns nåd!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s