Jesusmanifestationen del2

Många tankar har snurrat i huvudet sen Jesusmanifestationen gick av stapeln i lördags.

Först tänkte jag en del som den här bloggaren. Att DN skulle ha missat eventet tror jag tyvärr inte på eftersom de fotograferade unga damer i lolita-klänningar i samma park som vi hade möte. Men att klaga hjälper oss inte. Desto gladare blev jag av att läsa om Jesusmanifestationen i The Local.

Daniel skriver utifrån ett annat perspektiv än mitt (han var inte där utan har följt det hela via media och bloggar) och jag kan se att han har rätt i en hel del av det han säger. Ändå finns det något i mig som önskar att han skulle varit där och upplevt det som var possitivt.

Mina bestående minnen från Jesusmanifestationen är ifrån själva vandringen. Jag gick bakom ett gäng från Östafrika och brevid ett medelålders par från Örebro (Mellringekyrkan :-)) och fick se många människor beröras av glädjen vi utstrålade.
De som stod på sina balkonger och satt på uteserveringar, servitrisen som log och tog kort med mobilkameran… Människor som såg att det finns kristna i det här landet som är glada över sin tro och vill fira det tillsammans. Den enheten tror jag säger en hel del särskilt gentemot allt som skrivs i media om vad som händer i och mellan kyrkor.

Jag menar verkligen inte att upphöja någon form av ”läger/konferens/event/manifestations-kristendom”, men jag förstår inte problemet med att låta sig inspireras i en stor grupp?
Jag inser att jag kanske är allt för naiv, men jag såg mycket possitivt i Jesusmanifestationen och t.ex. de samtal som det frambringade i min cellgrupp (liten grupp från min församling som egentligen kallas bönegrupp, vi träffas på söndagskvällar) i söndags (hälften utav oss hade varit på manifestationen) om hur kan vi göra detta lokalt. Inte som en manifestation utan i sammarbetet kyrkor emellan. Det är något vi ofta pratar om och ber för, men min önskan är att det får finnas liknande samtal även på andra platser, och gärna också där det finns fler än tre samfund…

Jag menar inte att allt med manifestationen var perfekt eller att vi måste göra det här varje år, men jag hoppas att vi kan bära med oss en större känsla av enhet bland oss kristna i Sverige framöver.

Där är jag i mina tankar nu – tillbaka till plugget!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s