Barn

Det är intressant vilka frågor som rörts upp av gripandet av barnläkaren på Astrid Lindgrens Sjukhus, vilket ju i sig måste vara fruktansvärt för alla inblandade. Helt plötsligt så kommerfrågan om dödsjälp och människovärde fram i en annan dager.

Jag tänker på det här med barn, och vilket ansvar det är.  Och i slutänden vilket ansvar det är att sätta sig själv i situationen då man kan bli förälder – alltså att ha sex med någon av motsatt kön. Jag menar kanske inte att moralpredika, bara tänka hela tanken ut.

Tanken kommer ifrån artikeln ”Vad är ett värdigt liv?” i DN 15/3.

Hugo Lagercrantz berättar om en förälder till ett för tidigt fött barn som han mött.
– Pojken talade ganska normalt och spelade dataspel, men han led av ett svårt neurologiska handikapp och var väldigt klumpig och hjälplös. Mamman sade att hon älskade sin pojke, men att hon samtidigt kände att han förstört hennes liv. Pappan stack ifrån henne, hon fick inga fler barn och hennes yrkesliv förstördes.

Det är svårt att ha ord efter sådana ord, och det är mycket möjligt att det inte var så denna mamma skulle uttryckt sig själv, eller kanske bara den dan hon hade en riktigt dålig dag, och längtade efter att bara ”vara som alla andra” och den längtan kan vara stark.

Men oavsett om du visste att din man skulle lämna dig och din karriär gå åt skogen, skulle du ändå inte vilja se ditt barn leva allt vad han eller hon någonsin kan?!
Detta är hennes barn, hennes ”livsfrukt” – jag är helt övertygad om att varje kvinna, och kanske varje man också, har den instinkten att man vill göra allt för at tnästa generation i ens familj skall överleva. Låt os inte förneka den gåvan det är att kämpa för liv!

Man önskar ju också att både sjukvården och bekantskapskretsen skulle ställa och stötta upp inte bara på de fysiska behoven utan även på det relationella. Frågan ”Hur har ni det egentligen” kanske hade kunnat göra stor skillnad i denna familj, och kanske många andra.

– Samtidigt finns det förstås också föräldrar som trivs med situationen.

Säger Hugo Lagercrantz. Ett fantastiskt exempel på det kan vi läsa om här.

Min egen tanke blir att frågan innan sex inte bara blir:

1. kan jag tänka mig att ha barn med den här mannen, utan även:
2. kan jag tänka mig att ha ett funktionshindrat barn med den här mannen?

- annars kan jag behöva ställas inför valet att avsluta mitt barns liv, på grund av mitt eget beslut att göra det möjligt för ett barn att komma till världen.

Avdragsgilt autogirogivande?!

Det här tycker jag var en genialisk idé!

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=164337 
Givande via autogiro – och bankerna redovisar det så att man kan få skatteavdrag! Borde ju inte vara så svårt. Om man väljer det själv så kan det ju inte kränka ens integritet heller!

Hur får vi bankerna att förstå att det skulle vara en bra service att ge sina kunder??

Icketerritoriella församlingar inom Svenska kyrkan

För några dagar sedan när jag läste om vad som händer i St Clara i Stockholm där EFS föreningen tar över verksamheten så skrev jag ner några tankar, insåg att de skulle kunna vara intressant för en större skara än de som läser min blogg så jag tog mod till mig och skickade in mitt livs första insändare! Det verkar som om reaktionen på Dagen också tyckte att de var intressant för idag publicerades min insändare!

Publicerad: 2009-03-11 06:00

Ända sen jag var tonåring har jag hört diskussioner om icketerritoriella församlingar inom Svenska kyrkan. Jag växte upp i en församling där många kom tillresta utifrån, och har även tillhört (enligt definitionen varit aktiv inom och samlats till gudstjänst med) en annan församling där de flesta, i alla fall bland de yngre, inte bodde inom församlingens geografiska gränser. Att man borde kunna få välja församling utifrån var man är aktiv och inte bara genom var man bor är för mig en självklarhet.

Men det fick plötsligt en annan vinkling och en annan betydelse när jag läste att EFS-föreningen i S:ta Clara kyrka i Stockholm troligen kommer ta över ansvaret för verksamheten i kyrkan och hyra kyrkans lokaler för en symbolisk summa.Jag tycker att detta låter väldigt bra och spännande. En församling som drivs av dem som bryr sig, kanon!Den enda kluriga frågan är ju det här med byggnadsskötsel. Ingår det i verksamheten eller i hyran? Kan Svenska kyrkan som helhet stå för sina byggnader och kulturminnesansvaret för dessa? Det är en stor och svår fråga. Kan hon det, så tror jag att detta är en genialisk lösning med stora möjligheter. Frågan är om det i så fall behövs icketerritoriella församlingar då?

Jag är själv på väg att gå in i en lokal EFS-förening här i bygden. Men jag har funderat mycket på vad Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) egentligen är. Självklart vet jag att det är en del av Svenska kyrkan, men samtidigt har EFS på vissa platser fungerat som en egen enhet, som en frikyrka. Vad vill hon vara egentligen? Till frågan hör att här i bygden är de flesta som är aktiva i församlingen medlemmar i EFS-föreningen, vilken inte haft nämnvärt mycket verksamhet de senaste åren sedan kapellet såldes. Frågan är vad man gör nu? Ska man blåsa liv i föreningen och dra igång med verksamhet i Svenska kyrkans lokaler?

Min fråga är: borde alla församlingar drivas av dem som är aktiva och institutionen ta hand om byggnader, och eventuellt även begravningar och bröllop, i vilken mån de nu kommer vara kvar inom kyrkan. Det skulle göra att den som vill vara aktiv i en församling även får vara aktiv med sina pengar, kanske med någon form av medlemsavgift, men också ett utökat givande. Kyrkoavgiften blir i så fall mer av en ”kulturarvsskatt” som tar hand om vår svenska kultur och upprätthåller institutionen Svenska kyrkan. Medlemsavgiften får man ge dit man själv vill. Är det en lösning?

Lisa Svensson, Dalarna

Ett annat bra inlägg i detta sammanhang är Erik Johanssons blogginlägg ”Klara visar vägen”.

Skriv gärna dina kommentarer här på bloggen!

UnderbaraClara om synden

UnderbaraClara är en av mina absoluta bloggfavoriter, dit går jag när jag vill se något vacker och vill bli glad av hennes ärliga tankar.

Nu i veckan länkade hon till en artikel, eller krönika, hon skrivit till tidningen Ikon. Den heter ”När jag tänker på synd”

Det är så bra så jag vill nästan kopiera allt och sprida det till alla jag känner! Att hon är så vis vid 22 års ålder är fantastiskt!

När jag tänker på synd så tänker jag så här. När en designer syr en tröja sätter hon fast ett tvättråd i nacken för att man skall veta hur plagget ska skötas. På samma sätt gjorde Gud när han skapade människan. Bibeln kom till för att vi skulle lära oss människlighetens skötselråd. Han designade oss och han vet precis vad vi mår bra och dåligt av. Och på samma sätt som en sidenblus inte mår bra av att tvättas i maskin på 60 grader, mår människan inte bra av att ljuga eller snacka skit. Allt detta vet Gud – det är ju han som är designern!
Gud vill inte förskjuta oss eller skrämma oss till lydnad när han beskriver synden. Gud vill ge oss de bästa skötselråden. Men fast jag vet att det är så, blir synden ofta tung att bära. Ibland känns det som att jag inte kan se Gud för alla dumma saker jag gör. Jag föreställer mig synden som en hand jag håller upp framför ögonen, och som gör att jag inte längre kan se solen. Men det vore dumt av mig att tro att solen därför också slutat lysa på mig. Jag tror att Guds kärlek är som solens strålar. Ingen synd i världen kan skymma Guds sikt mot oss. Han ser oss oavsett hur många synder och händer som än skymmer vår sikt mot honom. När Gud tittar på oss ser han bara sina älskade barn, som förtvivlat satt upp händer för ögonen och tror att de blivit blinda. Det avstånd vi känner till Gud är bara det avstånd vi själva skapat. Det är det mörka, dåliga samvetet vi vill gömma från Guds klara ljus. Men Gud vet redan allt och om vi bara erkänner våra synder och plockar ner våra händer så märker vi att Gud är precis framför oss. Det har han alltid varit.
Jag är … kristen, och jag tror på synden, ja, jag tror till och med att tron på synden är en förutsättning för tron på Gud. Och jag vet att jag syndar varenda dag. Men det fiffiga med kristendomen är att Gud förlåter synder. Utan synd – ingen nåd. Och nåd är ju Bibelns stora budskap. En nåd som vi aldrig kan göra oss förtjänta av men som vi får ändå. Vi må vara syndiga, men vi är aldrig utdömda. Gud sände ju sin enfödde son för att vi inte ska gå under utan ha evigt liv. Om vi bara  erkänner våra synder och säger förlåt.  

Underbart! Det här vill jag använda till mina konfirmander!

Allt gott!

Effective Personal Ministry

För en liten stund sedan gick jag in på Youtube och hittade denna filmsnutt. Dean Sherman är en känd talare inom Ungdom Med Uppgift och har även kommit ut med några böcker på svenska (Relationer och Att leva i seger). Filmen är i och för sig lite av en reklamfilm för detta material. Men den har mycket att säga oss ändå.

Ta en titt:

Vågar vi ta detta budskap till oss?

Det är verkligen stort, att det handlar om våra liv, inte om vår kunskap. Kunskap är jättebra, men det är sällan det som får folk att lyssna på vad visäger, och detsamma är det kanske för oss, vi lyssnar pådem vi vet har ett personligt intresse av vårt väl, inte bara dem som har mycket att säga. Det blir ofta tråkigt i längden.

Detta är en utmaning, och jag ber att vi alla skall ta den till oss så att världen kan tro.

Allt gott!

Lisa

Är globaliseringen något positivt?

I huset där jag bor bor även elever på Lärjungaskolan här på Ungdom Med Uppgift. Vissa utav dem har bott här i fem månader och idag insåg jag att jag egentligen inte känner dem. Det kan finnas flera anledningar till det, men en av dem är att jag sutt mycket vid min dator för att hålla kontakt med vänner runt om i världen via mail, Facebook och Skype.

Då undrar jag, är globaliseringen, och att vi flyttar mer inom våra egna länder, något bra? Och motverkar eller medverkar kommunikations-teknikens framfart till nära relationer?

Jag har inga direkta svar till dessa frågor, men jag vill ändå ställa dem. På ett sätt är tekniken fantastisk – den gör det möjligt att hålla kontakt med människor som vi känner och som betyder mycket för oss, samtidigt så kan den hålla oss borta från människor i vår närhet, och det finns ju allt för många dåliga exempel på det…

Allt med måtta, eller hur är det?

Botgöring

Igår hörde jag en jättebra predikan om Jesus som förebild (som utgick från en bok av Joy Dawson).

Den handlade om att vara beroende av Gud, precis som Jesus, någonting mer för det var tre, och att predika omvändelse som Jesus (Matt 4:17, Luk 24:47).

Det här med omvändelse, bot och bättring är ju inget lätt, för oftast vill vi springa ifrån dem, för det är jobbigt att se på det dåliga i sitt hjärta och sinne. Men varför vill vi då behålla det så, om vi vet att det är dåligt? Det verkar inte logiskt eller vettigt. Det enda jag kan komma på är att man vill behålla en dålig självbild, och det är ju heller inte bra.

Så vad säger Gud om detta? (En av mina favoritfrågor!)

I Ords 25:4

” Tag bort slagget från silvret,
så får guldsmeden fram en klenod av det.” (Folkbibeln)

Vilken fin bild!
Jag har inte helt mycket erfarenhet av metall på det här sättet, men jag vet att metallen är mycket vackrare utan slagg!
Men inte bara det, det finns mer att hitta i detta bildspråk – slagg är också hårt, men poröst. om man slår på det går det i bitar, och avslöjar metallens sanna form.

Det är kanske det Gud, Guldsmeden själv, vill säga till oss: Gå inte runt och dölj er själva med en massa skit! Det går bara sönder och du står där, handfallen, men egentligen vackrare än någon annan gång – för du är ärlig.
Det säger också att det finns hopp, det behöver inte alltid vara så som det är nu.

Låt oss ta fastan till en tid att inte bara se våra synder, utan också låta Gud ta dem ifrån oss.

Gud välsigne er!

Dagen – kopplingen är fastan, och dess fokus på botgöring. Kanske skriver mer om mitt eget fastande senare.

Luleå stift reagerar mot antikristet band

Ett band med låtar som ”Fuck me Jesus” (med et mycket grafiskt skivomslag) skall spela på en festival för barn och ungdomar som kommunen anordnar i Luleå (Minus 30). Detta protesterar Luleå stifts domprost Peder Jonsson emot. Till tidningen Dagen säger han:

- ”Spelningen bör avbokas, det är en moralisk skyldighet.”

Gött! (ja, jag är från Göteborg)

Jag vet ens knappt om jag vill uppmuntra någon att läsa artikeln, inte om ni har ett bildligt sinne som jag, för de bilder som beskrivs i artikeln kan fastna i våra huvuden och det är inte bra. Men vad som ärunderbart är att Svenska kyrkan står upp för något, och till på köpet något som kan vara bra för barn och ungdomar att slippa! Visst – det här ger mer uppmärksamhet till bandet, och det kanske inte är helt bra, men vad som är riktigt bra är att domprosten visar att Svenska kyrkan kan stå för något, till och med något som stora delar av svenska befolkningen kan förstå, om än inte festivalarrangörerna. Det tycker jag är så bra! Mera sådant!

Vi som kyrka måste våga stå upp och säga vad vi tycker är fel i samhället. Självklart skall vi vara ödmjuka och inte snacka skit eller göra personangrepp – men vi måste stå upp för rättvisan!

Vi måste vara mer som Gamla Testamentets profeter och våga berätta vem vår Gud är och vad Han står för!

 

Tack till domprost Peder Jonsson och till Leif Cyrillus som berättade historien!

Reklam för förbön

Läste i GP om att de ber Gud Fader själv om hjälp med ett problem de har med orgeln (läs hela artikeln här).

Det är ganska spännande läsning, för kyrkoherden Gunnar Blidöö tycker att det är helt normalt att be för vad som hellst, stort och smått. Det verkar vara en ovan tanke för journalisten.

Slutändan tycker jag blir jättebra!

Tack Gunnar för att du berättar att man kan prata med Gud om allt, både på veckomässorna och i GöteborgsPosten!

Darwin/Kreationism

Min polare Per skrev ett så bra svar på en ledare i Sydsvenskan idag att jag måste lägga ut den:

Replik till Sydsvenskans ledare

by Per Arvidsson (notes) Today at 2:12pm

Följande skrev jag till redaktionen som svar på arikeln på
http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/henrikbredberg/article411695/Ella-Bohlin-och-Darwin.html
Hej.

Läser med fasa din ledare om Ella Bohlin, kristdemokraten som menar att man ska ha en skola där man ventilerar en nyanserad bild av arternas uppkomst. För den som är insatt i debatten ter det sig inte så enkelt som du framställer det – alltså att Darwins lära ”står stark” med undantag av kristdemokraternas sorgliga utveckling. Du har en poäng när du säger att kreationism (med etiketten intelligent design) inte är vetenskaplig i sin helhet (den är svårligen falsifierbar i många fall), men steget från att kritisera en teori till att halshugga den med den ungefärliga motiveringen ’vi vet bättre än att ta dessa människor på allvar nu i upplysningens tider’ ter sig ganska långt för den som faktiskt har studerat biomedicin och genetik på en hög nivå.

Det finns en opinion kring frågan, och debatten är ofta hätsk. Men den egentliga frågan borde inte vara huruvida man bör lära ut ID/kreationism i skolan – det borde vara självklart, precis som man lär ut vad hinduerna tror på, vad som hände i mellankrigstidens Sverige, och så vidare – utan istället varför en del människor (läs: humanisterna) är så rädda för kreationister att de inte vill låta deras syn på saken framgå i den svenska undervisningen. I ett öppet debattklimat finns det utrymme för alla som har en åsikt att lägga fram och försvara den. Tror man på kreationismen och står för det kan man förväntas försvara den – och kan man det på ett vetenskapligt sätt finns det ingen anledning för andra att bemöta detta på det sätt du gör. Darwins lära är inte sanning, det är en teori som ger en relativt bra bild av vad som händer i form av mikroevolution. Makroevolutionen är svår att bevisa, och tills darwinisterna har lyckats med det bör man vara mycket försiktig med att framhäva den teorin som den rätta.

Jag tycker det är väldigt tråkigt när man läser så onyanserade och ogenomtänkta ledare och förstår inte riktigt hur det du skrivit faller in under etiketten ”liberal”. Åsiktsfriheten är värd allt och när folk som du skriver ner den med motiveringen att åsikten är dum, anar jag oråd. När du sen avslutar med en klämkäck sågning av det kristdemokratiska släktträdet är min egen liberala såg inte avlägsen. Helt allvarligt. Hur tänkte du?

Hälsningar,

Per Arvidsson
med stud

Vetenskapligt sett är både darwinism och kreationism teorier. Varför kan vi inte undervisa dem som sådana?

 

Uppdatering: Stefan Stenudd har också en vettig, mänsklig kommentar.