Förlåtelse var det en talare som talade om igår.
Jag blev väldigt ”provocerad”. Inser hur viktigt det är, för min skull, för Guds skull och för människor runt omkring mig. Inte bara de som behöver min förlåtelse, utan även andra som behöver se att det går att leva i förlåtelse, att vi kristna kan leva i förlåtelse.
Läs
Mark 9:42-50
Reflektera
En bibeltext som jag ofta stutsat på är när det står om att vi ska hugga av händer och fötter, och riva ut ögon om de får oss att göra något som är fel (Markusevangeliet 9:42-50).
Vi kan väl fundera lite på det här:
Hugga av händer och fötter? Första bilden blir ju väldigt blodig. Det är så väldigt drastiskt! Vad kan Jesus mena med det där egentligen? Han måste ju mena vårt bästa, och självklart menar Han inte detta i bokstavlig mening – att vi ska hugga av oss handen för att vi slagit någon eller tagit något eller gjort något annat dumt! Det får vi aldrig tro. Men Han vill att vi skall göra något drastiskt åt det som är fel och inte bara undvika problemet och låtsas som ingenting. Det löser igna problem utan tar oss bara djupare ner i synden för det gör att vi skapar massa lögner och annat dumt för att dölja det vi gör. Dessa lögner bygger upp murar runt omkring oss. Det är inge bra!
Därför måste vi reagera när vi ser synd i våra liv, det kan vara svårt, men ett måste för att vi och andra människor runt omkring oss ska må bra. Synd påverkar alltid andra människor, på olika sätt. Jag har själv märkt att jag t.ex. inte mår bra av att kolla för mycket på romantiska komediserier (rom-com), då tänker jag jättemycket på det här med relationer och tycker synd om mig själv. Det ärar inte Gud att jag sitter och tycker synd ocm mig själv och därför är det synd. Så att inte titta på rom-com är ett sätt för mig att reagera mot synd, även om det självklart finns många bra att göra det.
Reagera
Fråga Gud vad Han vill att du ska ”hugga av” i ditt liv.
Gör upp en plan för hur du ska göra det.
Om du vill, skriv en lapp och ge det till en kompis, för att någon annan ska veta om det och kan hjälpa dig.
Be
Be att Gud ger dig kraft att ta dessa steg, att reagera på allvar mot sånt som är fel i ditt liv.
Jag har ikväll tittat på programmet Sverige på svt.play. Där fanns en intervju med Elisabeth Olsson-Wallin. Journalisten citerar nån som sagt såhär om Elisabeths utställningar:
“Det här är inte konst, det är propaganda”
Mina frågor blir:
Kan konst nånsin inte vara propaganda?
Är konst inte alltid propaganda?
Konst, i alla dess former är människors sätt att uttrycka sig – sånt man sett, sånt man önskar se, sånt man tycker är vackert, sånt amn hatar, sånt man vill dokumentera, sånt man vill reagera emot genom att synliggöra det så att andra kan känna samma hat mot det förhatliga. Om man ser till Elisabeths utställningar som “Ecce” Homo och “In hate we trust” så är det tydligt att det är just det hon gör, och det håller hon själv med om, ville bara säga det så att ni vet att jag inte förvränger det hon sagt.
Idag har det blivit höst på riktigt på Forsnäs.
Igår pratade vi om att björklöven började vissna och idag dröser de ner och lönnen börjar bli röd och äpplena är granna och jag sitter och kollar på Dalälven som sakta flyter förbi när jag planerar min höst…
Samtidigt som jag skrev om biskopens ansvar för prästernas andliga liv så var Göteborgs stifts biskop Carl Axel Aurelius på visitation i Uddevalla, det kontrakt jag tillhör! Spännande det där vart tankarna bär!
När jag sökte efter denna länk såg jag att stiftet söker en ”Engagerad internationalist.” Det låter ju spännande! Lite för mig personligen men framför allt för stiftet som helhet! Kanon!
Prästers andliga liv, hur det står till mellan dem och Gud, vems ansvar är det? Om de tror eller inte, och vad de tror på till exempel.
Kyrkoherdar, kontraktsprostar & biskopar, frågar de sånt?
Självklart är det den enskilde prästens ansvar att följa sina vigningslöften (hittade tyvärr ingen länk, men det är rätt höga krav). För att göra det tror jag att det är nödvändigt att ta emot kraft, kärlek och vishet från vår Herre.
Men vems ansvar är det egentligen att kolla hur de mår?
Någon som vet?
Det var en tanke som slog mig imorse, av ingen särskild anledning.
