Vad finns i mitt hjärta

och vad är det som syns i min vardag, i min församling?

Carl-Henric Jaktlund skriver i veckan en del om försanlingen United i Malmö. Det fokus som porträtteras berör. Vi vet att det är nåt som inte funkar i de flesta av våra kyrkor och jag tror att United har hittat en del av nycklarna till det.

En sak är att vara tydlig med allas lika värde, och inte bara som ett fint ”statement” utan genom atttydligt kommunicera att vi alla sitter i samma båt. Ingen är bättre eller sämre, vi behöver alla Jesus lika mycket.

En annan är gemenskap, alla alla människor som kommer in i kyrkan möts av ett leeende, en fråga om hur de mår och vad de tyckte om mötet. Niklas Piensoho talar också om det i en undervisning från ”Träning för tillväxt” i Örebro som TV-Inter spelat in. Den säger mer om detta så lyssna gärna på hela passet.

En tredje sak, som också handlar om gemenskap är smågrupper. Oavsett vad vi kallar dem – cellgrupper, bönegrupper, basgrupper eller lifegrupper så behöver vi komma nära en mindre grupp människor i församlingen. Där får vi dela vardagen och växa tillsammans, det är otroligt viktigt. Gud har skapat oss till gemenskap, inte till att leva som självstarka öar.

Men detta måste bli verklighet i mitt liv – jag vill inte va en kristen ”som mest håller mig för mig själv”! Utmaningen kräver förändring!

Lämna en kommentar